I den dystra ödemarken var inte Kristi belägenhet lika förmånlig, för att uthärda Satans frestelser, som Adams, då han frestades i Eden. Guds Son ödmjukade Sig, och iklädde Sig människans natur, sedan släktet hade vandrat under fyra tusen år bortom Eden, sedan det hade förlorat sitt ursprungliga tillstånd av renhet och rekorderlighet. Synden hade i åratal lämnat sina fruktansvärda märken på släktet; och fysisk, mental och moralisk nedgång härskade i hela den mänskliga familjen.