Abraham blev svårt bekymrad. Ismael var hans son, som han älskade. Hur skulle han kunna driva ut honom! Han bad till Gud i sitt bryderi, ty han visste inte, vad han skulle ta sig till. Herren undervisade Abraham genom Sina änglar, att han skulle lyssna till sin hustru Saras röst, att han inte skulle låta sin kärlek till sin son eller till Hagar hindra honom från, att uppfylla hennes önskan; ty detta var det enda sätt, varpå frid och samklang åter skulle gå att upprätta i hans familj. Abraham tog emot det tröstrika löftet av ängeln, att Ismael inte skulle dö, om än han skildes från sin fars hus, ej heller skulle Gud överge honom, utan bevara honom, därför att han var Abrahams son. Gud lovade också, att göra ett stort folk av Ismael.