Denna sista natt före avrättningen, kom en mäktig ängel, på uppdrag från Himmelen, ned, för att befria honom. De mäktiga portar, som inneslöt Guds helige, öppnades utan hjälp från människors händer; den Allra Högstes ängel kom in, och så stängdes portarna ljudlöst bakom honom. Han gick in i den cell, som var uthuggen ur den solida klippan, och där låg Petrus, sovande en välsignad, fridfull sömn i oskyldighet och fullkomlig tillit till Gud, medan han var fastkedjad vid en kraftfull vakt på var sida om sig. Det ljus, som omgav ängeln, lyste upp fängelset, men väckte inte den sovande aposteln. Han fick den sunda vila, som skänker kraft och förnyar, och som kommer sig av ett gott samvete.