Jesu varning visade sig vara berättigad. En mängd människor hade bevittnat den spetälskes botande. De var ivriga att få höra prästernas dom. Då mannen kom tillbaka till sina vänner blev uppståndelsen stor. Trots Jesu varning gjorde mannen inte några försök att dölja att han blivit botad. Det skulle visserligen ha varit omöjligt att hålla det hemligt, men den spetälske omtalade det överallt. I tron att det bara var Jesu anspråkslöshet som var orsaken till att han fått detta förbud, vandrade han omkring och berättade om den store Botarens makt. Han förstod inte att varje sådant underverk gjorde prästerna och de äldste ännu mer uppretade och fasta i sitt beslut att röja Jesus ur vägen. Mannen som hade blivit botad betraktade hälsan som ovärderlig. Han gladde sig över att äga sin mandoms fulla kraft och över att vara återförenad med sin familj och med samhället. Han fann det omöjligt att avhålla sig från att tala om den läkare som hade gjort honom frisk. Men hans sätt att utbasunera händelsen blev ett hinder för Frälsarens verksamhet. Det kom folket att samlas omkring Jesus i sådana mängder att han blev tvungen att tillfälligt avbryta sitt arbete.