Satan hade, genom sin förförande makt, fött fåfänga tankar hos människorna, fått dem till, att ifrågasätta och till sist betvivla den gudomliga uppenbarelsen, liksom Guds existens. Han blickade med djävulsk segerglädje ut över en värld drabbad av moralisk sumpfeber, och ett släkte blottat för en syndhatande Guds vrede – han hade lyckats med, att lägga så mångas stig i mörker, och hade kommit dem, att överträda Guds lag. Han hade klätt synden i en tilltalande dräkt, för att säkra mångas undergång.