(375) Luthers lugna uppträdande stod i stark motsättning till de starka känslor och det raseri som dessa så kallade stora män visade. De kunde inte skrämma honom till att avsvära sig sanningen. Med ädel enkelhet och lugn beslutsamhet stod han fast som en klippa. Motståndet från hans fiender, deras raseri och hotelser, slog som en mäktig flodvåg mot honom och bröts harmlös vid hans fötter. Han förblev oberörd. De var uppretade över att deras makt, som hade fått kungar och förnäma män att darra, på detta sätt skulle föraktas av en enkel man och de längtade efter att låta honom få känna deras vrede genom att tortera livet ur honom. Men En som är mäktigare än jordens makthavare, tog hand om detta oförskräckta vittne. Gud hade ett arbete för honom att utföra. Han måste lida för sanningen ännu mer. Han måste se den tåga fram genom blodiga förföljelser. Han måste se den klädd i säckväv och överöst av anklagelser från fanatiker. Han måste leva för att återupprätta den och bli dess försvarare när jordens mäktiga krafter skulle försöka riva ner den. Han måste leva för att se den segra och bryta ner påvedömets villfarelser och vidskepelser. Luther vann en seger i Worms som försvagade påvedömet och nyheten om det spreds till andra riken och nationer. Det var ett hårt slag till reformationens fördel.