Vid tidpunkten för Kristi död höll några av prästerna på att tjänstgöra i templet i Jerusalem. De kände stöten från jordskalvet, och samtidigt revs förhänget i templet – som skilde det heliga från det allra heligaste – itu uppifrån och ned av samma blodlösa hand, som skrivit domens ord på väggen i Beltesassars palats. Det allra heligaste i den jordiska helgedomen var inte längre okränkbart. Aldrig mer skulle Guds närvaro igen överskugga dess nådastol. Aldrig mer skulle Guds godtagande eller ogillande signaleras av ljuset eller skuggan hos de dyra stenarna i översteprästens bröstsköld.