Vad vore vunnet för Gud om vi skulle medge att han gläder sig åt att bevittna en tortyr som aldrig upphör, att han fröjdar sig över stönanden, skrik och förbannelser från lidande, skapade väsen, som han håller kvar i helvetets lågor? Kan dessa hjärtskärande ljud vara som musik i den oändliga kärlekens öron? Några svarar attevigt lidande för de ogudaktiga visar att Gud hatar synden, därför att den fördärvade ordning och fred i universum. Vilken fruktansvärd hädelse! Som om Guds hat till synden skulle göra den evig. Efter vad dessa teologer lär ut skulle fortsatt lidande utan något hopp om barmhärtighet förbittra de olyckliga. Och när de låter sitt raseri komma till uttryck i förbannelser och hädelser, ökar de för alltid sin skuld på grund av synd. Men att föreviga en ständigt växande summa av skuld genom oändliga tider kan varken ära eller upphöja Gud.