Som Kristi representanter skulle apostlarna komma att göra ett starkt intryck på världen. Att de var ödmjuka människor skulle inte förminska deras inflytande, utan i stället öka det. Deras åhörares tankar skulle riktas från dem till Frälsaren som, fastän han inte kunde ses med ögonen, alltjämt arbetade tillsammans med dem. Apostlarnas upphöjda undervisning, deras uppmuntrande och förtröstansfulla ord skulle försäkra alla, att det inte var i sin egen kraft som de arbetade, utan i Kristi kraft. I det att de ödmjukade sig själva skulle de förklara att han, som judarna hade korsfäst, var livets Furste, den levande Gudens Son. De skulle förklara att det var i hans namn som de gjorde samma saker som han hade gjort.