Somliga blir helgade genom sanningen; medan många andra bara vidtar ytliga ändringar i sina vanor och sitt beteende, och så menar de sig vara kristna. De välkomnas i församlingens gemenskap, men de medför stort bekymmer och kräver mycken omvårdnad. Genom dessa söker Satan att inom församlingen så avundets, oärlighetens, klandrets och anklagandets säd. På så vis söker han att fördärva församlingens övriga medlemmar. De behärskas fortfarande av den läggning, som styrt dem sedan barnaåren och kommit dem att slita sig loss från alla hämmande band och bidragit till deras allmänna förfall. De sägs vara räddade, men med tiden visar det sig alltför ofta, att det för dem utförda arbetet inte gjort dem till Guds undergivna och ödmjuka barn. Varje inbillad ringaktning och förolämpning väcker hämndens anda. De går omkring och bär på bitterhet, vrede, elakhet. Med ord och anda visar de, att de inte alls har fötts på nytt. Personens inriktning pekar nedåt, mot det sinnliga. De är opålitliga, otacksamma, oheliga. Så förhåller det sig med alla, som inte blivit omvända i grunden. Alla dessa ärrade sinnelag utgör – om de inte förvandlas – utmärkta verktyg för Satan, att åstadkomma osämja och strid med.