Lyckliga kvinna från Samarien! Hon hade tyckt under hela detta samtal, att hon stod i Guds närvaro. Och nu anammade hon honom med glädje som sin Herre. Hon fordrade inte, såsom judarna, att han skulle ge henne något tecken för att bevisa sin gudomliga karaktär. Hon tog till sig hans vittnesbörd och hade fullkomlig förtröstan på hans ord. Hon betvivlade ej, att den härliga inflytelse, som strömmade ut från honom, var från Gud.