De återlöstas sång av tacksamhet
”Tacka HERREN, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
Så säger HERRENS återlösta,
de som han har återlöst från fiendens hand,
de som han har församlat från länderna,
från öster och väster,

från norr och söder.


IDe irrade omkring i öknen på öde stigar,
de fann ingen plats där de kunde bo.
De var hungriga och törstiga,
deras liv tynade bort.
Men de ropade till HERREN i sin nöd
och han räddade dem ur deras trångmål.
Han ledde dem på den rätta vägen,
så att de kom till en stad där de kunde bo.
Må de tacka HERREN för hans nåd,
för hans underbara gärningar mot människors barn,
ty han stillade själens törst
och mättade själens hunger med sitt goda.



De satt i mörker och dödsskugga,
fångna i elände och järnbojor,
(113) ty de hade varit upproriska mot Guds ord
och föraktat den Högstes råd.
Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande,
de kom på fall och hade ingen hjälpare.
Men de ropade till HERREN i sin nöd
och han frälste dem ur deras trångmål.
Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga,
han slet sönder deras bojor.
Må de tacka HERREN för hans nåd,
för hans underbara gärningar mot människors barn,
ty han krossade kopparportar

och bröt sönder järnbommar.
II
Han gjorde strömmar till öken,
källsprång till torr mark
och bördigt land till salthed
för dess invånares ondskas skull.
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö
och torrt land till källsprång.
Han lät de hungriga slå sig ner där
och bygga en stad där de kunde bo.
De besådde åkrar och planterade vingårdar
som gav riklig skörd.
Han välsignade dem, och de blev mycket talrika.
Han lät ej deras boskap minska i antal.
När de blev färre och tyngdes
av betryck, olyckor och bekymmer,
utgöt han förakt över furstarna
och lät dem irra omkring
i en ödemark utan vägar.
Han upphöjde den fattige ur eländet
och förökade deras familjer som hjordar.
De rättrådiga ser det och gläder sig,
och all ondska måste tiga.

Den som är vis må lägga märke till detta
och tänka på HERRENS nådegärningar.”
Ps. 107.