Det gick några månader efter detta samtal, innan jag hörde något mer om denna lära. Men under tiden hade jag funderat mycket på ämnet. När jag hörde det förkunnas trodde jag att det var sanningen. Från den tidpunkt då ljuset beträffande de dödas sömn gick upp för mig, försvann det mysterium som hade omgett uppståndelsen och själva den stora händelsen fick en ny och upphöjd betydelse. Jag hade ofta känt mig förvirrad när jag försökte förena föreställningen om de dödas omedelbara belöning eller straff med den otvivelaktiga sanningen om en framtida uppståndelse och dom. Om själen vid döden gick in i evig lycka eller evigt elände, vilket behov fanns det då av att den stackars förmultnande kroppen skulle uppstå?