Predikanter och de som ger undervisning, bör lära sig att tillägna sig ett klart och tydligt uttal, så att varje ord får höras helt och fullt. De, som talar fort och talar med övre delen av bröstkorgen och som blandar ihop orden och höjer rösten till en onaturlig nivå, blir snart hesa och de ord som uttalas, förlorar hälften av den styrka som de skulle ha haft om de hade uttalats långsamt och tydligt och inte så högt. Åhörarna börjar tycka synd om talaren, eftersom de vet att han begår våld mot sig själv. De fruktar att han kan bryta samman när som helst. Att en man arbetar sig upp till ett tillstånd av extas och gestikulering, är inte något bevis på brinnande kärlek till Gud. ”Ty kroppsövning är i någon mån nyttig”, säger aposteln. (1 Tim. 4: 8)