Herodes anhöll av Jesus, att han skulle rädda sitt liv genom att utföra ett underverk, som kunde bevisa hans gudomliga makt. Men Frälsaren hade icke någon sådan gärning att utföra; han hade påtagit sig mänsklig natur och skulle icke utföra ett underverk för att tillfredsställa en ogudaktig människas nyfikenhet, ej heller för att rädda sig själv från någon smärta och förödmjukelse, som en människa måste genomgå under likanden omständigheter. Herodes sökte förmå honom bevisa, att han icke var en förförare genom att uppenbara sin makt för skaran. För detta ändamål lät han framföra några krymplingar och vanskapliga personer och befalde Jesus med myndighet att bota dem i hans närvaro, sägande, att om han verkligen hade utfört sådana märkvärdiga helbregdagörelser, som han berättade om honom, så hade han ännu kraft till att utföra liknande underverk och kunde nu göra detta till sin ägan fördel och därigenom bliva lössläppt.