På kristallhavet framför tronen, det glashav som ser ut som om det vore blandat med eld - så strålar det av Guds härlighet - samlas de som har ”vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal”. (Upp 15:2) Där, på Sions berg tillsammans med Lammet, står de ett hundra fyrtiofyra tusen som har räddats ur mänskligheten och har ”Guds harpor i händerna”. Där hörs en röst som ljudet av stora vatten och som mullret av en stark åska och ”som när harpospelare spelar på sina harpor”. De sjunger ”en ny sång” inför tronen, en sång som ingen människa kan lära sig utom de ett hundra fyrtiofyra tusen. Det är Moses' och Lammets sång - en befrielsens sång.