Saulus från Tarsus var jude, inte endast på mödernet och fädernet, utan genom de starka banden hos livslångt lärande, patriotisk helgelse och religiös tro. Fastän han var romersk medborgare, född i en hednisk stad, blev han utbildad i Jerusalem av de mest framträdande rabbinerna, och noga upplärd i fädernas lagar och traditioner. Därigenom delade han i full omfattning sitt folks hopp och strävan, högtflygande stolthet och orubbliga fördomar. Han tillkännagav sig vara ”en hebré född av hebreer, jag som i fråga om lagen var en farisé, i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man.” {Filipperbrevet 3:5.} Av de judiska ledarna blev han betraktad som en ung, synnerligen lovande man, och höga förväntningar fästes vid honom som en skicklig och nitisk försvarare av den gamla tron.