När jag skriver, har jag en djup känsla av vår frälsares kärleksfulla omsorg om oss alla. När jag läser Guds ord och böjer knä i bön, blir jag så gripen av tanken på Guds godhet och nåd att jag både ber och gråter. Min himmelske Fars godhet och kärlek gör mig ödmjuk och liten. Jag hungrar och törstar ständigt efter mer av Jesus i det här livet. När Kristus dog på korset för mig, skall då jag klaga om jag blir korsfäst med honom?