Bevisen för Kristi gudomliga kraft följde Hans förkunnargärning. Han rördes alltid av mänskligt lidande. Han var ständigt vaken och väntade på, att utföra de barmhärtiga och rättfärdiga gärningar, som Han hade kommit, för att uträtta. ”När Jesus vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön. De var fiskare. Han sade till dem: ’Följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.’” {Verserna 18-19.} Kristus hade ett arbete åt dem, att göra för själars frälsning. Han såg också två andra yngre män, Jakob och Johannes, Sebedeus’ söner, och kallade dem, att följa efter Honom. De ursäktade sig inte, utan lämnade strax båten och sin far, och följde Honom. Dessa män valde Kristus ut till, att vara hos Honom, då Han trädde in i Sin offentliga verksamhet. De skulle vara elever, medan Han yttrade det eviga livets livs ord till skarorna. De skulle vara Hans efterföljare, för att lära sig Hans arbetssätt, och beredas, genom att bevittna Hans liv och lyssna till Hans ord. Därigenom skulle deras höga kallelse förenas med visdom, tålamod, allvar och energi. Härmed skulle de kopiera sin Mästares exempel. Dessa ödmjuka, olärda män valde Han ut till, att vittna om Hans mirakler, och framföra ett tydligt vittnesbörd i framtiden om de ting, som de hade sett och hört. Dessa vittnesbörd skulle äga kraft och påverka folk, de skulle överbevisa deras förstånd, om de inte förhärdade sina hjärtan mot bevisen. Dessa trofasta lärjungars vittnesbörd, och i synnerhet deras brev, skulle verkligen behövas av framtida generationer, som skulle komma att tro på Kristi namn.