Apostelns arbete begränsades inte till offentlig förkunnelse. Det fanns många som inte skulle ha kunnat nås på detta sätt. Han använde mycken tid till att gå från hus till hus. Detta gav honom tillfälle att få komma in i familjekretsen. Han besökte de sjuka och sörjande, tröstade de förtvivlade och försökte lätta bördorna för de förtryckta. I allt vad han sade och gjorde förhärligade han Jesu namn. På detta sätt arbetade han "i svaghet och med fruktan och mycken bävan". (1 Kor. 2:3.) Han oroade sig över att hans undervisning kanske skulle visa sig bygga på mänskliga, snarare än på gudomliga insatser.