Någon gång gjorde du i din osäkerhet felbedömningar och det fanns sådana som borde ägt den kärlek som inte ger plats för några onda tankar, som iakttog dig och förmodade onda saker och gjorde mesta möjliga av de fel som de trodde sig finna hos dig. Jesu kärlek och ömma medkänsla drogs emellertid inte tillbaka utan var ditt stöd i ditt livs prövningar och förföljelser. Himmelriket och Kristi rättfärdighet var det som var avgörande för dig. Ditt liv var ödelagt av ofullkomligheter, eftersom det är mänskligt att fela, men utifrån det som Herren har funnit för gott att visa mig av din avskräckande omgivning från din tid i fattigdom och nöd, känner jag inte till någon som skulle ha kunnat hålla fast vid en felfriare kurs (277) än den du gjorde, om de hade varit i samma situation som du befann dig i, i fattigdom och förvirrande svårigheter. Det är lätt för dem som är förskonade från svåra prövningar som andra är underkastade, att se på och ställa frågor och anta onda saker och finna fel. Somliga är snabbare att kritisera andra för att fullfölja en viss kurs än till att ta ansvar och säga vad som skall göras eller att visa på ett riktigare tillvägagångssätt.