Ingen kan förstå sina misstag självmant. ”Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?” – Jeremia 17:9. Läpparna kan uttrycka en själslig fattigdom, som hjärtat inte vill kännas av. När vi talar med Gud i andligt armod, kan hjärtat fyllas av fantasier om sin egen över måttan stora ödmjukhet och upphöjda rättfärdighet. På bara ett sätt går det, att uppnå sann insikt om jaget. Vi måste betrakta Kristus. Det är ovetande om Honom, som upphöjer människor i deras egen självrättfärdighet. När vi betraktar Hans renhet och förträfflighet, ser vi vår egen svaghet, armod och brister sådana de verkligen är. Vi behöver skåda oss själva som förtappade och hopplösa, döda i självrättfärdighetens klädsel, liksom alla andra syndare. Vi behöver förstå, att om vi alls skall bli frälsta, kommer det ej att ske genom vår egen godhet, utan genom Guds oändliga nåd.