Jesus betalade ett gränslöst högt pris för att förlossa världen. Människosläktet gavs i Hans händer. Det blev Hans egendom. Han offrade Sin ära, Sina rikedomar och Sitt härliga hem i de kungliga salarna och blev son till Josef och Maria. Josef var en av de ödmjukaste tjänarna. Jesus tjänade också. Han levde ett liv fyllt av umbäranden och slit. När Hans tjänst började, efter Hans dop, uthärdade Han en plågsam fasta i nästan sex veckor. Det var inte enbart svältens gnagande smärta som gjorde Hans lidanden obeskrivligt hårda. Det var bördan av världens synder som pressade Honom så tungt. Han, som inte kände till någon synd, gjordes till synd för vår skull. Med denna fruktansvärda tyngd av skuld på Sig på grund av våra synder, stod Han emot den fruktansvärda frestelsen från aptiten och världens kärlek och ära, samt stolthet över att få visa upp sig, vilket leder till arrogans. Kristus uthärdade dessa tre stora vilseledande frestelser och övervann dem för människans skull, genom att för henne tänka ut och utveckla en omutlig karaktär, eftersom Han visste att människan inte kunde göra detta själv. Han visste att Satan skulle angripa mänskligheten på dessa tre punkter. Han hade övervunnit Adam och planerade att fortsätta sin plan ända fram till människans fördärv. Kristus gick för människans skull in på fältet för att besegra Satan, eftersom Han såg att människan inte själv kunde övervinna honom. Kristus beredde vägen för människans lösesumma genom Sitt eget lidande, Sin självförnekelse och Sitt självuppoffrande liv och genom att låta Sig förödmjukas och till sist dö. Han gav människan hjälp, så att hon, genom att följa Kristi föredöme, kunde övervinna sig själv, på samma sätt som Kristus har övervunnit före henne.