Syster T älskar den här världen. Hon är självisk av naturen. Hon har lidit mycket på grund av fysisk svaghet. Gud lät denna plåga komma över henne men ville ändå inte låta Satan ta hennes liv. Gud avsåg att med denna plågornas smältugn kunna lossa hennes grepp om jordiska rikedomar. Detta var endast möjligt genom lidande. Hon är en av dem vilkas organism har blivit förgiftad av stimulanser. Genom att inta dessa har hon i brist på kunskap gjort sig själv till det hon är. Trots detta tillät inte Gud att hennes liv togs, utan har förlängt hennes prövotidsår och hennes lidande för att hon måtte kunna bli helgad genom sanningen, bli renad, gjort vit och prövad, och genom lidandets smältugn bli fri från sitt slagg och bli mer dyrbar än fint guld, mera än den gyllene guldtackan från Ofir. (185) Kärlek till världen har slagit så djupa rötter i denne brors och denna systers hjärtan, att det kommer att krävas en sträng prövning för att avlägsna dem. Kära bror och syster, ni saknar hängivenhet till Gud. Ni är från era sinnen när det gäller världsliga saker. Världen har kraft att forma era sinnen efter den, medan det andliga och himmelska saknar tillräckligt värde för er för att förvandla sinnet.