De förlorade förbannar sina falska herdar
Församlingsmedlemmar som hade sett ljuset och blivit övertygade, men har anförtrott deras själars frälsning till prästen, kommer att få allt klart för sig på den stora dagen. De inser att ingen annan själ kan betala lösesumman för deras överträdelser. Man kommer att höra ett förfärat rop: ”Jag är förlorad, för evigt förlorad!” Människor kände att de kunde dräpa de präster som hade predikat falska läror för dem och fördömt sanningen. - 4BC 1157 (1900).