Den fallna människan saknade, då hon hamnade i trångmål, förmågan, att utföra mirakler för sin egen skull, för att rädda sig själv från smärta eller ångest eller att ge sig själv seger över sina fiender. Det var Guds avsikt, att pröva och skärskåda människosläktet och ge dem tillfälle till, att utveckla karaktären genom att ofta föra dem in i prövande lägen, för att utröna deras tro och tillit till Hans kärlek och makt. Kristi liv var ett fullkomligt mönster. Han lärde ständigt, genom Sitt exempel och Sin undervisning, att människan var beroende av Gud, och att hon skulle tro och lita på Honom.