Min syn på Fadern hade förändrats. Nu såg jag på honom som en kärleksfull och ömsint förälder snarare än en sträng tyrann som tvingar människor till blind lydnad. Jag längtade i mitt hjärta efter honom med en djup och innerlig kärlek. Lydnad för hans vilja tycktes vara en glädje. Det var ett nöje att vara i hans tjänst. Ingen skugga skymde det ljus som uppenbarade Guds fullkomliga vilja för mig. Jag kände mig förvissad om att Frälsaren bodde i mig och jag förstod sanningen i det som Kristus hade sagt: ”Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ska ha livets ljus.”