Pilatus blev förskräckt över dessa ord. Han hade icke någon rätt föreställning om Kristus och hans mission; men han hade en dunkel tro på Gud och på väsen, som voro ypperligare än människorna. Den tanke, som förut hade uppslått i hans sinne, framstod nu åter ännu lifligare, och han sporde sig själv, om det icke var en gudomlig person, som stod framför honom, på händelsesvis klädd i en purpurkappa och krönt med en törnekrona, men som dock hade ett så ädelt utseende, att den mäktige romaren darrade av fruktan, då han såg på honom.