Efter allt att döma, var detta ett vågstykke och i strid mot alla krigsregler. Men Jonatans handling gjordes inte på grund av mänsklig dumdristighet. Han litade inte på, vad han och hans vapendragare själva kunde uträtta; han var det redskap, som Gud använde, för att hjälpa Sitt folk Israel. De lade sina planer och överlämnade sin sak i Guds hand. Om filistéerna utmanade dem, skulle de rycka framåt. Om de sade: Kom upp till oss! skulle de göra det. . . . Jonatan och hans vapendragare hade bett Herren om ett tecken; utmaningen hade ljudit, och tecknet hade getts. Dessa två män satte sin lit till Gud och gick framåt. Det var ingen lätt väg för de dristiga våghalsarna. Det var besvärligt, att klättra upp till klippans topp. ...