Varje ung människa skulle lära sig själv att även under alla praktiska omständigheter förtrösta på Herren och inte följa sina egna vägar. »Förtrösta på Herren av allt ditt hjärta och förlita dig icke på ditt förstånd. På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna. Håll dig icke själv för vis; frukta Herren och fly det onda. Säll är den människa, som har funnit visheten, den människa, som undfår förstånd. Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne. Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära. Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga.» (Ords. 3:5-17.)