Men då han fick höra, att Jesus var i Galiléen, blev hans hjärta uppmuntrat; ty han trodde, att den, som på ett så förunderligt sätt kunde förvandla vatten till vin samt utdriva dem som vanhelgade templet, även kunde väcka hans son till liv och hälsa, fastän han redan stod på gravens rand. Kapernaum var beläget ett långt avstånd från Kana, och den kunglige tjänaren befarade, att om han lämnade sitt hem för att uppsöka Jesus och frambära sin bön för honom, kunde barnet dö under hans frånvaro. Han vågade dock ej anförtro detta ärende åt en tjänare; ty han tänkte, att fadershjärtats böner snarare kunde beveka den store Läkaren att visa barmhärtighet samt få honom till att följa med hem till den döende sonen. Han gick till Kana och skyndade sig av fruktan för, att han skulle komma för sent. Han trängde sig fram genom skaran, som omgav Jesus, och stod slutligen framför honom. Men hans tro vacklade, då han såg blott en enkelt klädd man framför sig, som var trött och dammig av resan. Han betvivlade, att denne man kunna uträtta det, som han kommit att be honom om; men han beslöt dock att göra ett försök. Han lyckades vinna Jesus uppmärksamhet samt talade om för honom sitt ärende och bad honom följa med hem för att hela hans son. Men Jesus kände redan till hans sorg. Till och med innan den kunglige tjänaren lämnade sitt hem, hade den medlidsamme Frälsaren lagt märke till faderns bekymmer, och han kärleksfulla hjärta ömkade sig över barnet.