En kristen sade en gång, att när han når Himmelen, förväntade han sig, att få svar på tre frågor. Han skulle bli förvånad över, att finna någon, som han inte förväntade sig, att se där. Han skulle förvånas över, att inte finna någon, som han förväntade sig att träffa, och slutligen skulle han förvånas över, att finna en så ovärdig syndare som sig själv i Guds paradis. Många, som har varit högt upphöjda kristna på jorden, kommer att saknas i den lyckliga skara, som flockar sig omkring tronen. De, som har fått kunskap och förmågor, och likväl har gottat sig åt stridigheter och ohelig osämja, kommer inte att få någon plats ibland de frälsta. . . . . De vinnlade sig om, att utföra goda, stora gärningar, för att bli beundrade och smickrade av människor, men deras namn stod inte skrivna i Lammets livsbok. "Jag känner Dig inte", är de sorgliga ord, som Kristus riktar till sådana. Men de, vars liv smyckats av små, vänliga handlingar, av vänliga, varma och medlidsamma ord, vars hjärtan dragit sig undan från strid och kamp, som aldrig gjort något stort verk, för att bli ärade av människor, dessa står nedskrivna i Lammets livsbok. Även om världen funnit dem helt obetydliga, blir de erkända av Gud inför det samlade universum.