Den stora önskan som Jesus gav uttryck åt ifråga om sina apostlar under denna sista sammankomst med dem var, att de skulle älska varandra som han hade älskat dem. Detta upprepade han gång på gång. "Detta är mitt bud", sade han på nytt, "att I skolen älska varandra." Hans allra första föreskrift, då han var ensam med dem i rummet där de åt påskmåltiden, var: "Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra, ja, såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra." För apostlarna var detta ett nytt bud. De hade inte älskat varandra som Jesus hade älskat dem. Han såg att nya tankar och ingivelser måste behärska dem, att de måste följa nya principer. Genom hans liv och död skulle de få ett nytt begrepp om vad kärlek var. Budet om att älska varandra fick ny betydelse i ljuset av hans självuppoffring. Hela nådens verk utgör en enda oavbruten tjänst i självförnekande, självuppoffrande strävan. Genom varje timme som Jesus uppehöll sig här på jorden strömmade Guds kärlek ut ifrån honom i oemotståndliga strömmar. Alla som genomströmmas av hans Ande kommer att visa kärlek på samma sätt som han. Själva den princip som var den drivande kraften hos Jesus, kommer att bli den drivande kraften hos dem i all deras gemenskap med varandra.