Till sist kom vi på en lösning. Varje morgon klockan 9 träffades två tyska översättare, två franska översättare, äldstebroder Whitney, syster Davis och jag själv i redaktionslokalen och kapitel efter kapitel av den engelska bog lästes upp och kommenterades. Då översättarna reagerade på ett svårt avsnitt, hejdade de uppläsandet och dryftade inbördes det rätta ordvalet på franska och tyska. Ofta brukade äldstebroder Whitney stoppa uppläsningen och säga: "John, hur skulle Du vilja översätta detta?" Sedan vände han sig till äldstebroder Au Franc och sade: "Håller Du med om det?" (465) Då syster Davis och bror Whitney såg, att de inte fullt ut förstod den engelska texten, brukade de diskutera dess betydelse och så brukade översättarna föreslå en annan översättning.