Till sist fastställdes dagen för Petrus’ avrättning; men de troendes böner steg stadigt upp till Himmelen. Och medan de sände ut all sin kraft och sympati i brinnande vädjanden, vakade Guds änglar över den fängslade aposteln. Människors yttersta nöd är Guds tillfälle. Petrus hade satts mellan två soldater, och hade fått kedjor kring handlederna, med varsin kedja fäst vid de två vakterna. Han kunde därför inte röra sig, utan att de skulle bli varse det. Fängselseportarna var ordentlig låsta, och var noggrannt bevakade. Varje möjlighet, att befrias eller fly, genom mänskliga medel, var därför utesluten.