Hedningarna var också vana vid, att äta kött från kvävda djur; däremot hade judarna av Gud undervisats om den mat, de skulle inta. De hade bestämda regler för slakt, så att blodet skulle lämna kroppen, eljest betraktades inte köttet som sund föda. Gud hade gett dessa förmaningar till judarna, för att de skulle förbli friska och raska. Judarna betraktade det som syndigt, att använda blod som näringsmedel. De betraktade blodet som förmedlare av livet; att utgjutelsen av blodet skedde på grund av synden, och utgjorde ett heligt emblem för Guds Son.