8. oktober - Kristi andra ankomst

(289) Vår Gud kommer, han skall ej tiga. Förtärande eld går framför honom och kring honom stormar det våldsamt. Han kallar på himlen där ovan och på jorden för att döma sitt folk: - Ps 50: 3 - 4 rätt

(289)Snart blev vår blick riktad mot öster, ty en liten svart sky, omkring hälften så stor som en mans hand, visade sig, och vi visste alla, att det var Människosonens tecken. I högtidlig tystnad riktade vi alla blicken mot skyn, i det den närmade sig och blev alltjämt ljusare och härligare, till dess den blev till en stor vit sky. Nedtill såg den ut som eld. Över skyn var en regnbåge, och omkring den voro tiotusen änglar, som sjöng den allra vackraste sång, och ovanpå den satt Människosonen. {Adventbudskapet 21} rätt

(289)Då denna sky först visade sig i fjärran, var den mycket liten. Ängeln sade, att den var Människosonens tecken. Då den kom närmare jorden, kunde vi se Jesu överväldigande härlighet och majestät, i det han drog ut till seger. {Adventbudskapet 362} rätt

(289)Hans hår var vitt och lockigt och vilade på hans skuldror, och på hans huvud var många kronor. Hans fötter liknade eld; i hans högra hand var en skarp lie och i hans vänstra en silverbasun. Hans ögon voro såsom eldslågor, som genomforskade hans barn. Alla ansikten var bleka, och deras, som Gud hade förkastat, skiftade färg. Vi ropade alla: ”Vem skall kunna bestå? Är min klädnad utan fläck” Änglarna upphörde att sjunga, och under en stund rådde fullständig tystnad, till dess Jesus sade: ”De som ha rena händer och rena hjärtan, skola kunna bestå; min nåd är eder nog.” Detta kom våra ansikten att skina, och glädje fyllde allas hjärtan. Änglarna anslogo en högre ton, under det att skyn alltmer närmade sig jorden. {Adventbudskapet 21} rätt

(289)Jorden bävade för honom, himmelen vek undan, såsom då en bokrulle rullas tillhopa, och alla berg och öar flyttades bort från sin plats. ”Och konungarna på jorden och stormännen och krigsöverstarna och de rika och de väldiga, ja, alla både trälar och fria, dolde sig i hålor och bland bergsklippor.” {Adventbudskapet 363} rätt