25. oktober - Jorden avfolkas

(306) Jag såg på jorden, och se, den var öde och tom, och upp mot himlen och där fanns inget ljus. Jag såg på bergen, och se, de bävade och alla höjder vacklade. Jag såg mig om, och se, där fanns ingen människa och alla himlens fåglar hade flytt. – Jer. 4:23- 25. rätt

(306)Vid Kristi ankomst blir de ogudaktiga utplånade. De förtärs av ”hans muns anda” och tillintetgörs ”genom hans härlighets uppenbarelse”. Kristus för sitt folk till Guds stad och jorden blir utan inbyggare. ”Se, HERREN tömmer jorden och ödelägger den. Han omvälver dess yta och skingrar dess invånare.” ”Jorden blir helt utplundrad och fullständigt ödelagd. Ty HERREN har sagt detta.” ”... de hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet. Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida vad de hava förskyllt, därför förtäras jordens inbyggare av hetta.” (Jes. 24:1, 3, 5, 6, Folk-Bibeln och 1917) rätt

(306)Hela jorden ser ut som en avfolkad ödemark. Ruiner av städer och samhällen som har förstörts genom jordbävning, träd som ryckts upp med rötterna, och söndertrasade klippblock som kastats upp ur havet eller rivits loss ur själva jorden, ligger spridda över hela jordens yta. Väldiga gropar visar var berg har rivits loss från sina grundvalar. rätt

(306)Nu äger den händelse rum som förebådades i den sista, allvarliga tjänsten på Försoningsdagen. När tjänsten i det allraheligaste var fullbordad och Israels synder hade blivit avlägsnade från helgedomen i kraft av syndoffrets blod, blev den bock, som skulle släppas lös, levande framförd inför Herren. Och i folkets närvaro bekände översteprästen över den ”Israels barns alla missgärningar och överträdelser, ja, alla deras synder. Han skall lägga dem på bockens huvud”. (3 Mos 16:21) När Kristi medlartjänst i helgedomen i himmelen är fullbordad, kommer Satan inför Gud, de himmelska änglarna och alla de frälsta att på samma sätt bli förklarad skyldig till allt det onda som han har fått Guds folk att begå. Liksom bocken sändes ut i ödemarken kommer Satan att förvisas till jorden, som vid denna tidpunkt är öde, obebodd och en dyster ödemark. {DSS 461} rätt