7. november – Äntligen hemma

(319)Bra, du gode och trogne tjänare . . .Gå in i din herres glädje! - Matt 25: 21. rätt

(319)När du njuter av jordens skönhet omkring dig, låt då ditt sinne riktas mot den tillkommande världen. Där skall sällheten aldrig störas av synd och död. Där skall ingen skugga av förbannelse vila över naturen. Föreställ dig de frälstas hem. Kom ihåg att det skall bli långt härligare, än du någonsin kan föreställa dig. I Guds många skiftande gåvor i naturen ser vi bara en svag skymt av hans härlighet. Det står skrivet: ”Vad intet öga har sett och intet öra har hört och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom.” 1 Kor. 2:9.{Vtk 75} rätt

(319)Snart skall himmelens portar öppnas för Guds barn, och från härlighetens Konung skall de få höra denna välkomsthälsning, som skall ljuda som ljuv musik i deras öron: "Kom, ni min Faders välsignade, och tag i besittning det rike, som är tillrett åt eder från världens begynnelse." Matt. 25:34. rätt

(319) Då skall de återlösta hälsas välkomna till det hem som Jesus nu bereder för dem. {Vtk 110} rätt

(319)Därnäst såg jag Jesus föra den återlösta skaran till stadens port. Han fattade tag i porten och svängde den tillbaka på de skinande gångjärnen och bjöd dem, som hållit sabbaten, att träda in. Inne i staden fanns allt, som kunde glädja ögat. Överallt var prakt och härlighet. Jesus betraktade därpå sina återlösta heliga; deras ansikten lyste av härlighet, och i det han fäste sina kärleksfulla ögon på dem, sade han med sin fylliga, melodiska stämma: "Jag ser det, som min själ utstått möda för, och är nöjd. Denna fullhet av härlighet hör er till i all evighet. Era sorger är slut. Där skall ej mer finnas död, ej heller sorg, ej heller rop, ej heller skall smärta mer finnas!" . . . . . rätt

(319)Språket är allt för otillräckligt för att beskriva himlen. Då detta skådespel rullas upp för min syn, förstummas jag av förvåning. överväldigad av den underbara prakten och den utomordentliga härligheten lägger jag ned pennan och utbrister: ”0, vilken kärlek! Vilken underbar kärlek!” Det mest upphöjda språk förmår ej att beskriva himmelens härlighet eller den frälsande kärlekens oändliga djup. {Adventbudskapet 365. 366} rätt