De två Vittnena

(139)Undertryckandet av Guds Ord under det påvliga herraväldet och de fruktansvärda resultaten av detta, är – liksom upphöjelsen av Guds Ord på slutet därav – omtalat på många ställen i de profetiska skrifterna. Då Johannes fick synen omfattande de 1 260 åren, var han förvisad till ön Patmos. Påveväldet tilläts i denna period trampa ned Guds Ord och förfölja Guds folk. Herrens ängel sade: ”den heliga staden (den sanna församlingen) skall de trampa under fötterna i fyrtiotvå månader. Och jag skall befalla mina två vittnen att profetera under ettusen tvåhundrasextio dagar, klädda i säcktyg.” rätt

(139)De perioder, som nämns här, är identiska och står för den tidsrymd, varunder Guds trofasta vittnen befann sig i ett tillstånd av mörker. rätt

(139)De två vittnena representerar Skrifterna i Gamla och Nya Testamentet. I både Gamla och Nya Testamentet finner vi betydelsefulla vittnesbörd om Guds lags ursprung och oavbrutna varaktighet. Frälsningsplanen omtalas också i bägge. Gamla Testamentets sinnebilder, offer och förutskickelser pekar fram emot en kommande Frälsare. Nya Testamentets evangelier och brev berättar om en Frälsare, som kom på precis det sätt, som förutsagts i profetiorna. rätt

(139)”Ditt ord”, sade psalmisten, ”är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Psaltaren 119:105. Detta ljus skall skina genom de två oljeträden och de två ljusstakarna, som står inför jordens Herres åsyn. rätt

(139)Påvemakten försökte, att dölja sanningens ord för folket och förde fram falska vittnen, som talade emot sanningen. Då Bibeln förbjöds av religiösa och världsliga myndigheter; då dess vittnesbörd förvanskades och det gjordes alla tänkbara försök, som människor och demoner kunde finna på, för att avleda folkets intresse för den; då de, som tordes att förkunna dess heliga sanningar, förföljdes, förrådes, pinades, begravdes i fängelsehålor och dödades för sin tros skull eller tvingades på flykt upp i bergen eller till att gömma sig i hålor och grottor i jordens sköte, då profeterade de trofastna vittnena, klädda i säcktyg. rätt

(140)”Om någon vill skada dem, kommer eld ur deras mun och förtär deras fiender. Ja, om någon vill skada dem måste han dödas på det sättet.” Uppenbarelseboken 11:5. Människorna kan inte ostraffat trampa på Guds Ord. Innebörden av detta fruktansvärda hot förklaras i sista kapitlet av Johannes' Uppenbarelse: ”För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok.” Uppenbarelseboken 22:18, 19. rätt

(140)Så lyder de varningar, som Gud har utfärdat för att bevara människorna från, att på något sätt förändra det, som Han har uppenbarat eller befallt. Dessa högtidliga hot riktas till alla, som i kraft av sitt inflytande förleder människor till, att nära ringaktning för Guds lag. De borde framkalla fruktan och bävan hos dem, som i lättsinne tillkännager, att det är oväsentligt, om vi lyder Guds lag eller ej. Alla, som sätter sina egna åsikter över gudomliga uppenbarelser, alla, som försöker att förändra Bibelns tydliga ord till egen fördel, eller gör så, att det skall överensstämma med världen, tar på sig ett ohyggligt ansvar. Det skrivna Ordet, och Guds lag, mäter varje människas karaktär och fördömer alla, som föklarar denna ofelbara måttstock som bristfällig. rätt

(140)Herrens vittnen profeterade iförda säcktyg under hela perioden på 1 260 år. Även under de mörkaste tider fanns det trofasta män, som älskade Guds Ord och som ville ära det. Dessa två trofasta tjänare skänktes visdom, kraft och myndighet till att förkunna Guds sanningar genom hela tidsperioden. rätt

(140)”Och när de har fullgjort sitt vittnesbörd, skall vilddjuret som kommer upp från avgrunden strida mot dem och besegra och döda dem. Deras döda kroppar kommer att bli liggande på gatan i den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten, den stad där deras Herre också blev korsfäst.” (Uppenbarelseboken 11:7 och 8). rätt

(141)Dessa händelser skulle inträffa vid slutet på perioden, då vittnena var höljda i säcktyg. Satan hade i lång tid brukat påvedömet till att kontrollera de krafter, som härskade i kyrka och stat. De ohyggliga följderna av detta var särskilt tydliga i de länder, som hade förkastat Reformationens ljus, och vars moraliska tillstånd liknande Sodoms före dess ödeläggelse samt vars överträdelser, ogudaktigheter och andliga mörker överträffade det i Egypten på Mose tid. rätt

(141)I inget annat land hade fiendskapen mot Kristus framträtt tydligare, än i Frankrike. Där hade man satt i verket en förföljelse av evangeliets förkunnare, och korsfäst Kristus i Hans lärjungars person. Ännu minns världen med gruvelse detta fega och förfärliga överfall. Kungen av Frankrike, som hetsades av de katolska prästerna och prelaterna, gav tillåtelse till illdåden. En klocka, som började att klämta mitt i natten, var tecknet till blodbadets inledning. rätt

(141)Tusentals protestanter, som fredligt sov i sina sängar, och som litade på kungens hedersord, blev utan varning bortsläpade och mördade i kallt blod. rätt

(141)Det var Satan, som genom fanatiska katoliker förde an. Liksom Kristus var Sitt folks osynlige anförare på vägen från den egyptiska träldomen, var Satan den osylige anföraren i detta illdåd, som i så hög grad ökade martyrernas antal. rätt

(142)I tre dagar fortsatte slaktandet, och mer än 30 000 omkom. Detta väckte stor begeistring hos mörkrets anhängare. En katolsk biskop blev så begeistrad, att han inrättade en högtidsdag, som skulle firas överallt i hans område. rätt

(142)Den mästerhjärna, som anordnade Bartolomeusmassakern, iscensatte också Revolutionen. Till synes triumferade Satan, ty fastän reformatorerna hade utfört ett stor verk, hade det lyckats honom att undanhålla de flesta kunskapen om Gud och Guds Ord. Satan uppträdde nu i en ny förklädnad. I Frankrike uppstod ateismen och denna makt förklarade öppet krig mot himmelens Härskare. Nu var det inte mera något, som höll människorna tillbaka, och Guds lag trampades ned. De, som deltog i de mest hädiska ting, var de, som ärades mest. Otukt gjordes laglig. Vanhelgande och fördärv hörde till dagsordningen, och förblindade jordens bebyggare. Satan ärades i allt detta, medan Kristi sanning, renhet och osjälviskhet röjdes undan. Katolikerna älskade avgudatillbedjan och många ting upphöjdes och ärades. Det verk, som påvedömet hade inlett, fullbordades nu av ateisterna. Bibelns sanningar hölls undan från befolkningen, och de lärde sig att förkasta både Bibeln och dess Författare. Den säd, som spridits av prästerna och prelaterna, bar nu ondskans frukter. rätt

(142)Vantron medförde ett fruktansvärt tillstånd i Frankrike. Sanningens förkunnare låg döda på Frankrikes gator, och de, som hatade begränsningarna och kraven hos Guds lag, jublade, men överträdelsens utfall var ett enda: Frankrike skördade nu i blod den gröda, som såtts genom krig mot Bibeln och Guds lag. Fred, frid och glädje hade bannlysts från människornas hem och hjärtan. Ingen gick längre säker; de, som ärades den ena dagen, fördömdes den andra. Skräck, våld och brottslighet regerade med sådan våldsamhet, att det är alltför förfärligt för någon att skriva om det. rätt

(142)Guds trofasta vittnen förblev inte stumma under särskilt lång tid. Guds Ande reste upp nya vittnen, men för de ogudaktiga såg det ut, som om det var de gamla, som rests upp, och stor fruktan grep dem alla (Uppenbarelseboken 11:11). rätt

(142)Världen var förfärad över de fruktansvärda synder, som förkastandet av den Heliga Skrift hade medfört, och de insåg nu, att tron på Gud och Hans Ord var en förutsättning för dygd och goda seder. Och många gladdes över, att återvända till tron på Gud och Hans Ord. rätt

(143)Om de två vittnena säger profeten ytterligare: ”Och de hörde en stark röst från himmelen säga till dem: ’Kom hit upp!’ Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem.” Uppenbarelseboken 11:12. rätt

(143)Sedan Franska Revolutionen har Guds Ord ärats som aldrig tidigare. Bibeln har översatts till alla av människor talade språk, och har spritts ut över hela jorden. Efter att ha varit såsom störtad ned i helvetet, har den nu upphöjts till himmelen. rätt

nästa kapitel