| Profeter och kungar kapitel 22. Från sida 265 | ren sida tillbaka |
(265)Nineve, huvudstaden i det assyriska kungadömet, var en av de största städerna i antiken under de dagar då Israel var delat. Staden hade grundats på Tigris´ bördiga flodbank strax efter det att människor förskingrats från Babels torn. Den hade blomstrat under århundraden tills den blev ”en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång.” Jona 3:3 rätt (265)Under den tid då Nineve blomstrade, var staden ett centrum för brott och ondska. Guds ord har karaktäriserat den som en ”blodsstad, full av lögn, uppfylld av våld.” Med bildspråk jämförde profeten Nahum invånarna i Nineve med ett grymt, rovlystet lejon. ”Ty vem”, frågade han, ”har inte drabbats av din ständiga ondska?” Nahum 3: 1, 19 rätt (265)Ändå hade Nineve inte fullständigt överlämnats åt ondska, trots att det blivit så gudlöst. Han som ”ser alla människors barn” (Psalm 33:13) och ”får se härliga ting” (Job 28:10) lade i den staden märke till många, som sträckte sig efter något bättre och högre, och som skulle upphöra med sina onda gärningar och tillbe honom, om de gavs tillfälle att lära känna den levande Guden. I sin visdom uppenbarade Gud därför sig själv för dem på ett sätt, som inte kunde missförstås för att om möjligt leda dem till ånger. rätt (266)Det redskap Gud utvalde för denna uppgift var profeten Jona, Amittajs son. Till honom kom HERRENS ord: ”Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika mot den, ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.” Jona 1:1, 2 rätt (266)När profeten tänkte på svårigheterna i detta uppdrag och hur omöjligt det föreföll att vara, kände han sig frestad att ifrågasätta visheten i denna kallelse. Från mänsklig synpunkt sett föreföll det, som om inget kunde uppnås genom att förkunna ett sådant budskap i denna stolta stad. Han glömde för ett ögonblick att den Gud som han tjänade ägde all vishet och all makt. Medan han tvekade, därför att han fortfarande tvivlade, överväldigade Satan honom med modlöshet. Profeten greps av en stor fruktan, och han ”steg upp för att fly till Tarsis.” Då han hade rest till Tarsis, fann han där ett skepp som just skulle avsegla. ”Han betalade för resan och steg sedan ombord för att fara med dem till Tarsis.” Vers 3 rätt (266)I det uppdrag som getts honom, hade Jona anförtrotts ett tungt ansvar. Han, som hade bett honom att gå, var emellertid i stånd till att uppehålla sin tjänare och ge honom framgång. Om profeten visat lydnad, skulle han ha blivit besparad många bittra erfarenheter och skulle ha blivit rikligt välsignad. Ändå övergav inte HERREN Jona i hans misströstan. Genom en rad prövningar och genom Försynens sällsamma skickelser, måste profetens tillit till Gud och hans oändliga makt att rädda återställas. rätt (267)Om Jona hade stannat upp och i lugn och ro tänkt över sin kallelse, då den för första gången kom till honom, skulle han ha insett hur dåraktigt det var att försöka fly från det ansvar som lagts på honom. Han tilläts emellertid inte länge att ostörd fortsätta sin dåraktiga flykt. ”Men Herren sände en stark vind ut över havet, och en våldsam storm uppstod och skeppet var nära att krossas. Sjömännen blev förskräckta och ropade var och en till sin gud, och de vräkte lasten överbord för att lätta skeppet. Men Jona hade gått ner i det inte av skeppet och låg där i djup sömn.” Vers 4, 5 rätt (267)När sjömännen enträget bad till sina hedniska gudar om hjälp, sökte skeppets kapten, som var pressad till det yttersta, upp Jona och sade: ”Hur kan du sova nu? Stig upp och ropa till din gud. Kanske skall den guden tänka på oss, så att vi inte förgås.” Vers 6 rätt (267)Böner från den man, som hade vikit av från pliktens väg, förde emellertid inte med sig någon hjälp. Sjömännen, som var uppfyllda av den tanken, att stormens ovanligt starka våldsamhet vittnade om vreden hos deras gudar, föreslog som en sista utväg att man skulle kasta lott, ”så att vi får veta, vem som har dragit denna olycka över oss.” Så de kastade lott, och lotten föll på Jona. Då bad de honom: ”Säg oss, för vems skull denna olycka har kommit över oss. Vad är ditt ärende och varifrån kommer du? Från vilket land är du och vilket folk tillhör du?” rätt (268) ”Han svarade dem: ´Jag är hebré, och jag fruktar HERREN, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra´. rätt (268)Då greps männen av stor förskräckelse och sade till honom: ´Vad är det du har gjort´? Av det han berättade fick männen veta, att han flydde bort från HERRENS ansikte.” rätt (268)De sade till honom: ”´Vad skall vi göra med dig, så att havet blir lugnt´? Då svarade han dem: ´Tag och kasta mig i havet, så skall havet bli lugnt. Jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över er´. rätt (268)Männen rodde för att komma tillbaka till land, men de kunde inte, ty stormen rasade allt värre. Då ropade de till HERREN och sade: ´HERRE, låt oss inte gå under för den där mannens skull och låt inte oskyldigt blod komma över oss, för du, HERRE, har handlat efter din vilja´. Sedan tog de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri. Och männen greps av stor fruktan för HERREN, och de offrade slaktoffer åt HERREN och avlade löften. rätt (268)Men HERREN sände en stor fisk som slukade Jona och han var i fiskens buk i tre dagar och tre nätter. Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk. Han sade: rätt (268)´Jag ropade till HERREN i min nöd, (268)Till sist hade Jona lärt sig att ”hos HERREN finns frälsningen.” Psalm 3:9 Med ånger och insikt om Guds räddande nåd kom befrielse. Jona blev befriad från farorna i det mäktiga djupet och kastades upp på torra land. rätt (269)Än en gång fick Guds tjänare uppdraget att varna Nineve. ”HERRENS ord kom för andra gången till Jona. Han sade: ´Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den det budskap jag ger dig.´” Den här gången stannade han inte upp för att ifrågasätta eller tvivla, utan lydde oförbehållsamt. Han steg upp och ”begav sig till Nineve enligt HERRENS ord.” Jona 3:1-3 rätt (269)När Jona kom in i staden, började han genast att predika ”och sade: ´Om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt.´” Vers 4 Han gick från gata till gata och lät sitt varnande budskap höras. rätt (270)Budskapet gavs inte förgäves. Hans rop ljöd genom gatorna i den gudlösa staden och gick från mun till mun tills alla invånare hade hört detta skrämmande tillkännagivande. Guds Ande inpräglade detta budskap i varje hjärta och fick folkmassorna att skälva på grund av deras synder och förorsakade hos dem en djupt ödmjuk ånger. rätt (270) ”Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem. När budskapet nådde kungen i Nineve, reste han sig från sin tron och lade av sin mantel och klädde sig i säcktyg och satte sig i aska. Sedan utropade och förkunnade man i Nineve enligt kungens och hans stormäns befallning: ´Ingen människa får smaka något, inte heller något djur, vare sig av nötboskapen eller av småboskapen. De får inte föras i bet eller vattnas. Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör. Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig från sin vredes glöd, så att vi inte förgås.´” Vers 5-9 rätt (270)Eftersom kung och adel tillsammans med det vanliga folket, hög likaväl som låg, ”omvände sig vid Jonas predikan” (Matt 12:41) och förenade sig i bönerop till himlens Gud, beviljade han dem sin nåd. ”När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.” Jona 3:10 Straffdomen mot dem avvändes, Israels Gud blev upphöjd och ärad i hela den hedniska världen, och hans lag hölls i ära. Inte förrän många år senare skulle Nineve bli ett byte för de kringliggande rikena på grund av att man glömt Gud och på grund av skrytsam stolthet. (För att få en förklaring till Assyriens fall, se kapitel 30.) rätt (270)När Jona förstod Guds avsikt att skona staden, som trots sin gudlöshet, hade vägletts till att ångra sig i säck och aska, borde han ha varit den förste att glädja sig över Guds häpnadsväckande nåd. I stället tillät han sig att dröja vid tanken att han kanske kunde ha blivit uppfattad som en falsk profet. Mån om sitt rykte, glömde han bort att själarna i den onda staden hade ett oändligt mycket större värde. ”Jona tog mycket illa vid sig och han blev arg” på grund av Guds medlidande med de invånare i Nineve som ångrade sig. ”HERRE, var det inte det jag sade, medan jag ännu var i mitt land!” frågade han. ”Därför ville jag förekomma det genom att fly till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i nåd och sådan att du ångrar det onda” Jona 4:1, 2 rätt (271)Än en gång gav han efter för sin böjelse att ifrågasätta och tvivla, och än en gång överväldigades han av missmod. När han förlorade intresset för andra och kände det som om han hellre ville dö än att se staden skonas, utropade han missnöjd: ”Tag nu mitt liv, HERRE, för jag vill hellre vara död än leva”. rätt (271) ”Har du rätt att bli arg?” frågade HERREN. ”Jona gick ut ur staden och satte sig öster om den. Där gjorde han sig en hydda och satt i skuggan under den för att se hur det skulle gå med staden. Och HERREN Gud lät en ricinbuske skjuta upp över Jona, för att den skulle ge skugga åt hans huvud och befria honom från hans missmod. Jona var mycket glad över ricinbusken.” Vers 3- 6 Då gav HERREN Jona åskådlig undervisning. ”Men dagen därpå, när morgonrodnaden gick upp, sände Gud maskar som angrep ricinbusken, så att den torkade bort. När sedan solen hade gått upp, sände Gud en brännande östanvind, och solen gassade på Jonas huvud så att han blev helt utmattad. Då önskade han sig döden och sade: ´Jag vill hellre dö än leva´. rätt (272)Men Gud sade till Jona: ´Har du rätt att vara arg för ricinbuskens skull´? Han svarade: ´Ja, jag har rätt att vara arg, ända till döds´. Då sade HERREN: ´Du ömmar för ricinbusken som du inte har haft någon möda med och inte har dragit upp och som kom till på en natt och förgicks efter en natt. Och jag skulle inte ömma för Nineve, den stora staden, där det finns mer än 120 000 människor som inte kan skilja mellan höger och vänster, dessutom en mängd djur!´” Vers 7-11 rätt (272)Förvirrad, förödmjukad och oförmögen att förstå Guds avsikt med att skona Nineve, hade Jona inte desto mindre fullföljt det uppdrag han fått att varna den stora staden, och även om den händelse som förutsagts aldrig inträffade, kom det varnande budskapet ändå från Gud. Det fick också den verkan, som Gud hade avsett att det skulle få. Hans nåds härlighet uppenbarades bland hedningarna. De som länge hade suttit ”i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor”, ”ropade till HERREN i sin nöd och han frälste dem ur deras trångmål. Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga, han slet sönder deras bojor.” ”Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång.” Psalm 107:10, 13, 14, 20 rätt (272)Kristus hänvisade under sin tjänst på jorden till det goda som åstadkoms genom Jonas predikan i Nineve, och jämförde invånarna i detta hedniska centrum med dem som gav sig ut för att vara Guds folk i hans dagar. ”Män från Nineve”, förklarade han, ”skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom, eftersom de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona.” Matt. 12:41 Kristus hade kommit till den stressade värld, som var uppfylld av trafikbuller och affärsdispyter, där människor försökte få allt de kunde för egen del. Över förvirringen kunde man, liksom en Guds basun, höra hans röst: ”Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Och vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?” Mark. 8:36, 37 rätt (273)Liksom Jonas predikan var ett tecken för invånarna i Nineve, så var Kristus predikan ett tecken för hans generation. Men hur stor var inte skillnaden på hur orden togs emot! Ändå arbetade Frälsaren vidare mitt under likgiltighet och förakt, tills han hade fullföljt sin uppgift. Detta är en lärdom för Guds budbärare i dag, när städerna i olika länder har lika stort behov av kunskap om den sanne Gudens egenskaper och planer som invånarna i Nineve förr. Kristus sändebud skall rikta människors uppmärksamhet mot den bättre värld, som de i hög grad förlorat ur sikte. Enligt de heliga skrifternas undervisning, kommer den enda stad som består att vara den stad vars byggherre och skapare är Gud. Med trons öga kan människan se tröskeln till himlen, överstrålad av HERRENS härlighet. rätt (274)Genom sina utsända tjänare kallar HERREN Jesus människor att med helgad iver eftersträva att säkra det odödliga arvet. Han uppmanar dem att samla en skatt vid sidan av Guds tron. På grund av att onda planer och beslut hela tiden ökar, drar städernas invånare på sig en mycket omfattande skuld, som växer snabbt och säkert. Det moraliska fördärv som råder är omöjligt att beskriva. Varje dag för med sig nya avslöjanden om strid, korruption och bedrägeri. Varje dag för med sig sin deprimerande rapport om våld och laglöshet, likgiltighet för mänskligt lidande och om brutal, grym förstörelse av mänskligt liv. Varje dag vittnar om en ökning av vanvett, mord och självmord. rätt (274)Under århundraden har Satan försökt att hålla människan kvar i okunnighet om Jehovas välgörande planer. Han har bemödat sig att vända bort deras blickar från det väsentliga i Guds lag - bort från dess principer om rättvisa, nåd och kärlek. Människor skryter över underbara framsteg och den upplysningstid, som vi nu lever i, men Gud ser att jorden är full av ondska och våld. Människor förklarar att Guds lag har upphävts och att Bibeln inte är trovärdig. Som en följd av detta väller en flodvåg av ondska över världen, vars like ingen har sett sedan Noas dagar. Själslig förfining, mildhet och plikttrohet väljs bort för att tillfredsställa lusten till det som är förbjudet. Den svarta listan över brott som har begåtts för vinnings skull är tillräcklig för att få blodet i ådrorna att stelna och fylla själen med avsky. rätt (275)Vår Gud är en barmhärtig Gud. Han handlar med långmodighet och ömt medlidande mot dem som överträder hans lag. Ändå kan den store Härskaren av universum inte med någon tillfredsställelse se de gudlösa städer, där våld och brott råder i vår tid, när män och kvinnor har så många tillfällen att lära känna den gudomliga lag som uppenbarats i den Heliga Skrift. Slutet på Guds tålamod mot dem som framhärdar i olydnad närmar sig raskt. rätt (275)Behöver människor bli förvånade över en plötslig och oväntad förändring i den Högste Härskarens sätt att handla med invånarna i en fallen värld? Behöver de bli överraskade när straff följer på överträdelse och ökad brottslighet? Behöver de förvånas över att Gud kan föra förstörelse och död över dem, vilkas orättfångna vinster har erhållits genom bedrägeri och svek. Trots det faktum att ett allt större ljus, när det gäller Guds krav, har lyst på deras väg, har många vägrat att erkänna Jehovas ledarskap, och har valt att stanna kvar under den förste upprorsmakarens svarta banér, han som gjorde uppror mot himmelens regering. rätt (275)Guds fördragsamhet har varit mycket stor - så stor att när vi betraktar den ständiga skymfen mot hans heliga bud, måste vi förundras. Den Allsmäktige har utövat en återhållande kraft över sina egna egenskaper. Han kommer emellertid säkert att framträda för att straffa de gudlösa, som så oförskräckt trotsar Guds tio buds rättfärdiga anspråk. rätt (276)Gud tillåter att människor får en prövotid. Det finns emellertid en punkt bakom vilken Guds tålamod är förbrukat, och bortom vilken Guds dom med säkerhet följer. HERREN har länge fördrag med människor och med städer och full av nåd och barmhärtighet ger han dem varningar för att rädda dem från gudomlig vrede. Men det kommer en tid, när vädjanden om nåd inte längre blir hörda, och då de upproriska som fortsätter att förkasta sanningens ljus kommer att utsläckas av nåd mot dem själva och mot dem, som annars skulle påverkas av deras exempel. rätt (276)Den tid är snart här då det kommer att finnas sorg i världen över att ingen mänsklig tröst kan hela. Guds Ande kommer att dras tillbaka. Olyckor till havs och på land avlöser varandra i snabb följd. Hur ofta hör vi inte talas om jordbävningar och tornados, och om förstörelse genom eld och översvämning, med stor förlust av liv och egendom! Uppenbarligen är dessa katastrofer nyckfulla utbrott av kaotiska, otyglade naturkrafter, som helt och hållet ligger utanför människans kontroll. Man kan emellertid utläsa Guds avsikt med dem alla. De tillhör de medel som Gud använder sig av för att väcka män och kvinnor till insikt om den fara de befinner sig i. rätt (276)Guds budbärare i de stora städerna får inte bli missmodiga på grund av ondskan, orättfärdigheten och lastbarheten, som de har kallats till att möta när de försöker förkunna frälsningens glada budskap. HERREN skulle uppmuntra varje sådan arbetare med samma budskap som han gav till aposteln Paulus i det gudlösa Korint. ”Var inte rädd, utan tala och tig inte! Jag är med dig, och ingen skall angripa dig och göra dig något ont, ty jag har mycket folk här i staden.” Apg. 18:9, 10 Många kommer inte att akta på Guds Ords råd. Hela världen kommer emellertid inte att vända sig bort från ljus och sanning och från en tålmodig och fördragsam Frälsares inbjudningar. Detta bör de komma ihåg, som sysslar med att söka vinna själar. I varje stad, hur fylld av våld och brott den än må vara, finns det många som med rätt undervisning kan lära sig att bli Jesu efterföljare. Tusentals kan på så sätt nås av den frälsande sanningen och bli vägledda till att ta emot Kristus som sin personlige Frälsare. rätt (277)Guds budskap till jordens invånare är i dag: ”Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.” Matt. 24:44 De förhållanden som råder i samhället, och särskilt i de stora städerna i olika länder, tillkännager med tordönsstämma att stunden för Guds dom har kommit och att slutet på allt jordiskt nu närmar sig sitt slut. Vi står på tröskeln till århundradenas kris. I snabb följd kommer den ena efter den andra av Guds domar: eld, översvämning och jordbävning samt krig och blodsutgjutelse. Vi får inte i en tid som denna bli överraskade av händelser som är både omfattande och avgörande, ty nådens ängel kan inte stanna mycket längre för att skydda den obotfärdige. rätt (277) ”Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.” Jes. 26:21 Guds vredes storm drar sig samman, och bara de som svarar på nådens inbjudningar kommer att bestå, på samma sätt som invånarna i Nineve gjorde vid Jonas predikan. De blir helgade genom lydnad för den gudomlige Härskarens lagar. Endast den rättfärdige kommer att bli fördold med Kristus i Gud tills Guds vredesdom är över. Låt själens sätt att uttrycka sig på vara: rätt (278)Annan tillflykt har jag ej. |