| Profeter och kungar kapitel 31. Från sida 367 | ren sida tillbaka |
(367)Under hela sin tjänst frambar Jesaja ett tydligt vittnesbörd när det gällde Guds avsikt med hedningarna. Andra profeter hade nämnt Guds plan, men de blev inte alltid förstådda. Jesaja fick i uppdrag att göra den sanningen mycket klar för Juda, att det i Guds Israel skulle finnas många, som inte var ättlingar till Abraham genom fysiska band. Denna undervisning stod inte i överensstämmelse med hans tids teologi, ändå förkunnade han utan fruktan budskapen som Gud hade gett honom. Därigenom förde han hopp med sig till många längtande hjärtan som sträckte sig efter de andliga välsignelser, som utlovats till Abrahams säd. rätt (367)Hedningarnas apostel riktar uppmärksamheten på detta karaktärsdrag i Jesajas undervisning i sitt brev till de troende i Rom. ”Jesaja går så långt”, förklarar Paulus, ”att han säger: ´Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig.´” Rom. 10:20 rätt (367)Ofta verkade israeliterna oförmögna eller ovilliga att förstå Guds avsikt med hedningarna. Ändå var det just denna avsikt, som hade gjort dem till ett utvalt folk och hade skaffat dem en ställning, som ett oberoende folk bland jordens olika folkslag. Abraham, deras far, som Gud först slöt förbund med, hade kallats att gå ut från sin släkt till de områden, som låg längre bort, för att vara ett ljus för hedningarna. Även om löftet till honom omfattade efterkommande lika talrika som sanden i havet, så var det inte på grund av något själviskt syfte, som han skulle bli grundare till ett stort folk i Kanaans land. Guds förbund med honom omfattade alla jordens folk. ”Jag skall välsigna dig”, förklarade Jehova, ”och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna dem som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.” 1 Mos. 12:2, 3 rätt (368)Då förbundet förnyades strax före Isaks födelse, klargjordes på nytt Guds avsikt för mänskligheten. ”I honom skall alla folk på jorden bli välsignade”, var HERRENS försäkran när det gällde löftets barn. 1 Mos. 18:18 Senare förklarade den himmelske besökaren än en gång: ”I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade.” 1 Mos. 22:18 rätt (368)De allomfattande villkoren för detta förbund var välbekanta för Abrahams barn och barnbarn. Det var för att israeliterna skulle kunna vara en välsignelse för folken och för att Guds namn skulle förkunnas ”på hela jorden” (2 Mos. 9:16), som de befriades från slaveriet i Egypten. Om de hade varit lydiga mot hans krav, skulle de vida ha överträffat andra folk i visdom och förstånd. Denna rangplats skulle emellertid bara uppnås och behållas, för att Guds avsikt för ”alla släkter på jorden” skulle kunna uppfyllas genom dem. rätt (369)Många hedningar leddes till att erkänna Israels Gud som den högste härskaren, när de hörde om de underbara ting, som Gud gjorde för dem vid befrielsen från slaveriet i Egypten och erövringen av det utlovade landet. ”Och egyptierna skall få erfara”, var löftet, ”att jag är HERREN, när jag räcker ut min hand över Egypten och för Israels barn ut därifrån. ”2 Mos. 7:5 Också den stolte farao var tvungen att erkänna Jehovas makt. ”Gå iväg och håll gudstjänst”, uppmanade han Mose, ”och välsigna också mig.” 2 Mos. 12:31, 32 rätt (369)Israels framryckande härar fann att kunskap om de mäktiga gärningar, som hebréernas Gud hade utfört, hade gått före dem. En del hedningar erfor att han ensam var den sanne Guden. En hednisk kvinna i det gudlösa Jeriko gav vittnesbördet: ”Ty HERREN, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden.” Jos. 2:11 Den kunskap om Jehova som hon på så sätt hade fått räddade henne. Genom tron ”undgick skökan Rahab att gå under.” Hebr. 11:31 Hennes omvändelse var inte ett enstaka fall av Guds barmhärtighet mot avgudadyrkare, som erkände hans gudomliga auktoritet. Mitt i landet avsade sig ett talrikt folk - gibeoniterna - sin hedendom och förenade sig med Israel, och fick del av de välsignelser som följde med förbundet. rätt (369)Gud gör inte någon skillnad på grund av nationalitet, ras eller samhällsklass. Han har skapat hela mänskligheten. Alla människor är genom skapelsen en enda familj, och alla är ett genom återlösningen. Kristus kom för att bryta ner alla skiljemurar, för att öppna varje avdelning av tempelgårdarna, så att varje människa skulle ha fritt tillträde till Gud. Hans kärlek är så vid, så djup, så omfattande, att den bryter igenom överallt. Den lyfter dem ut ur Satans inflytande, som har bedragits av hans villfarelser, och placerar dem inom räckhåll för Guds tron, den tron som omges av löftets regnbåge. I Kristus finns varken jude eller grek, varken slav eller fri. rätt (370)Under de år som följde Israels erövring av det utlovade landet, glömde de nästan helt Jehovas avsikter att göra gott mot hedningarna. Det blev nödvändigt för honom att på nytt tillkännage sin plan. ”Alla jordens ändar.” inspirerades psalmisten att sjunga, ”skall tänka på det och omvända sig till HERREN. Hednafolkens alla släkter skall tillbe inför dig.” ”Mäktiga män skall komma från Egypten, Nubien skall skyndsamt räcka ut sina händer till Gud.” ”Hednafolken skall frukta HERRENS namn och alla jordens kungar din härlighet.” ”Detta skall skrivas ner för ett kommande släkte och ett folk som han skapar skall prisa HERREN. Ty han blickar ner från sin heliga höjd, HERREN skådar från himlen ner till jorden för att höra den fångnes klagan och befria dödens barn, för att man i Sion skall förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem, när folk och riken samlas för att tjäna HERREN.” Psalm 22:28; 68:32; 102:16, 19-23 rätt (371)Om Israel hade varit troget sin kallelse, skulle alla jordens folk ha fått del i dess välsignelser. De som hade anförtrotts kunskap om frälsande sanning var emellertid i sina hjärtan oberörda av behoven hos dem som fanns runt omkring dem. När Guds avsikt förlorats ur sikte, såg man på hedningarna som om de befann sig bortom gränsen för hans barmhärtighet. Sanningens ljus undanhölls dem och mörker fick överhanden. En slöja av okunskap bredde ut sig över folken. Guds kärlek visste man inte mycket om. Villfarelse och vidskepelse blomstrade. rätt (371)Sådan var situationen då Jesaja kallades till sitt profetiska uppdrag. Ändå blev han inte missmodig, ty i hans öron ringde triumfkören från de änglar som omgav Guds tron: ”Hela jorden är full av hans härlighet.” Jes. 6:3 Hans tro stärktes av visioner om ärorika segrar genom Guds församling, när ”landet skall vara fullt av HERRENS kunskap, liksom vattnet täcker havet.” Jes. 11:9 ”Herren HERREN skall torka bort tårarna från alla ansikten, sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden.” Jes. 25:8 Guds Ande skulle utgjutas över alla människor. De, som hungrar och törstar efter rättfärdighet, skulle räknas till Guds Israel. ”Så att de växer upp mitt ibland det gröna gräset, som pilträd vid vattenbäckar”, sade profeten. ”Då skall en säga: ´Jag tillhör HERREN´, en annan åberopa Jakobs namn, en tredje skriva på sin hand: ´HERRENS egen´ och bruka Israel som ett ärenamn.” Jes. 44:4, 5 rätt (371)Profeten fick en uppenbarelse av den välsignelserika plan Gud hade, då han skingrade det obotfärdiga Israel bland jordens folk. ”Därför skall mitt folk lära känna mitt namn”, förklarade HERREN, ”därför skall det på den dagen förstå att jag är den som säger: ´Se, här är jag!´” Jes. 52:6 Det var inte bara de själva, som skulle lära sig lydnad och förtröstan. På de platser där de befann sig i landsflykt skulle de delge andra en kunskap om den levande Guden. Många bland främlingarna skulle lära sig älska honom som sin Skapare och Återlösare. De skulle lära sig att hålla hans heliga sabbat som ett minne över hans skaparkraft. När han skulle uppenbara ”sin heliga arm inför hednafolkens ögon”, för att befria sitt folk från fångenskap, skulle ”alla jordens ändar” se Guds frälsning. Vers 10 Många av dessa som omvände sig från hedendom skulle vilja förena sig fullständigt med israeliterna och följa med dem på deras resa tillbaka till Juda. Ingen av dessa skulle säga: ”Säkert kommer HERREN att skilja mig från sitt folk”, ty Guds ord genom hans profet till dem, som överlämnade sig själva till honom och iakttog hans lag, var att de allt från den tiden skulle räknas till det andliga Israel - hans församling på jorden. Jes. 56:3 rätt (372) ”De främlingar som har slutit sig till HERREN och som vill tjäna honom och älska HERRENS namn, ja, som vill vara hans tjänare, alla som tar vara på sabbaten så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid mitt förbund, dem skall jag föra till mitt heliga berg. Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus. Deras brännoffer och slaktoffer skall bli godtagna på mitt altare. Ty mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk. Så säger Herren, HERREN, han som samlar de fördrivna av Israel: ´Ännu fler skall jag samla till honom, till hans församling.´” Jes. 56: 6- 8 rätt (373) Profeten tilläts att se ned genom århundradena till tiden för den utlovade Messias ankomst. Först såg han bara ”nöd och mörker, en natt full av ångest.” Jes. 8:22 Många, som längtade efter sanningens ljus, blev genom falska lärare vilseförda in i filosofins och spiritismens förvirrande labyrinter. Andra satte sin tillit till någon sorts fromhet, men uppvisade ingen sann helighet i sitt praktiska liv. Utsikten såg hopplös ut, men snart förändrades scenen och inför profetens ögon utbredde sig en underbar syn. Han såg rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Hänförd av förundran utropade han: ”Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen. Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.” Jes. 9:1, 2 rätt (373)Detta härliga ljus i världen skulle föra med sig frälsning till varje land, släkte, språk och folk. Om det arbete som låg framför honom hörde profeten den evige Fadern förklara: ”Det är för litet för dig, då du är min tjänare, att endast upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel. Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns.” ”Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, för att upprätta landet och utskifta de förödda arvslotterna och säga till de fångna: ´Drag ut´, och till dem som sitter i mörkret: ´Kom fram´” ”Se, där kommer de fjärran ifrån, somliga från norr och andra från väster, och somliga från sineernas land.” Jes. 49:6, 8, 9, 12 rätt (374)Då profeten såg ytterligare ner genom århundradena, såg han den bokstavliga uppfyllelsen av dessa härliga löften. Han såg hur budbärarna av frälsningens glada budskap gick ut till jordens ändar, till varje släkte och folk. Han hörde HERREN säga om den församling som förkunnar evangeliet: ”Se, jag leder frid till henne som en flod och folkens rikedomar som en översvämmande älv.” Han hörde också uppdraget: ”Utvidga platsen för din boning, spänn ut tältdukarna som du bor inunder och spar inte. Förläng dina tältlinor och gör dina tältpluggar starka. Ty du skall utbreda dig både åt höger och åt vänster. Dina avkomlingar skall ta hedningars länder i besittning och på nytt befolka ödelagda städer. Jes. 66:12; 54:2, 3 rätt (374)Jehova förklarade för profeten. att han skulle sända hans vittnesbörd ”till hednafolken, till Tarsis, till Pul och Lud, ... till Tubal och Javan, till kustländerna i fjärran.” Jes. 66:19 rätt (374) ”Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg (375)Profeten hörde Guds röst kalla sin församling till det uppdrag, som var bestämt för den, för att en väg skulle beredas för att tillkännage hans eviga kungarike. Budskapet var påtagligt klart: rätt (375) ”Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer... (375)Dessa profetior om ett stort andligt uppvaknande i en tid med tätt mörker går i dag sin uppfyllelse till mötes. Det sker, när missionsstationerna sprids allt längre ut och når till områden, som saknar kunskap om evangeliet. Dessa grupper av missionärer i hednaländer har profeten liknat vid baner, som satts upp för att vägleda dem som söker efter sanningens ljus. rätt (376) ”Det skall ske på den dagen”, säger Jesaja, ” att hednafolken skall söka Isais rot, där han står som ett banér för folken, och hans boning skall vara härlig. På den dagen skall HERREN för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk ... Han skall resa ett banér för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn.” Jes. 11:10-12 rätt (376)Befrielsens dag närmar sig. ”Ty HERRENS ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.” 2 Krön. 16:9 Bland alla folk, släkter och språk ser han män och kvinnor som ber om ljus och kunskap. Deras själar är inte tillfreds: de har länge livnärt sig av aska. Se Jes. 44:20 Fienden till all rättfärdighet har fört dem vilse, och de famlar som blinda. De är emellertid ärliga i sina hjärtan och önskar lära känna en bättre väg. Trots att de lever mitt i djup hedendom, utan någon kunskap om Guds skrivna lag eller hans son Jesus, har de på många olika sätt visat att en andlig kraft verkar i deras sinnen och karaktärer. rätt (376)Ibland har de som saknar kunskap om Gud, bortsett från vad de mottagit genom Guds nåds verkan varit vänliga mot hans tjänare. De har skyddat dem med risk för sina egna liv. Den helige Ande delger mången ädel sökare nåd från Kristus och väcker en medkänsla i honom, som strider mot hans egen natur och den utbildning han fått. Det ”sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor”, som skulle ”komma till världen” (Joh. 1:9), lyser in i hans själ, och detta ljus skall, om man beaktar det, leda hans fötter till Guds rike. Profeten Mika sade: ”Om jag sitter i mörkret, är HERREN mitt ljus. ... Han skall föra mig ut i ljuset, och jag skall se hans rättfärdighet.” Mika 7:8, 9 rätt (377)Himlens frälsningsplan är tillräckligt vid för att omfatta hela världen. Gud längtar efter att inandas livets ande i den fallna mänskligheten. Han vill inte tillåta någon enda själ att bli besviken, som uppriktigt längtar efter något högre och ädlare än det som världen kan erbjuda. Hela tiden sänder han sina änglar till dem, som mitt i de mest nedslående omständigheter ber i tro, att någon kraft som är högre än de själva skall ta dem i besittning och föra med sig befrielse och frid. På olika sätt kommer Gud att uppenbara sig själv för dem och låta dem få kontakt med sin förutseende omsorg. Detta kommer att stärka deras tillit till den Ende, som har utgett sig själv som en lösesumma för alla. ”De skulle då hoppas på Gud och inte glömma hans verk utan följa hans bud.” Psalm 78:7 rätt (378) ”Kan man ta ifrån den starke hans byte eller rycka fångarna från den som har segerns rätt? Ja, så säger HERREN: ´Nu skall den starkes fångar tas ifrån honom, bytet ryckas ur tyrannens hand.´” Jes. 49:24, 25 ”Men de som förtröstar på skurna avgudabilder och som säger till sina gjutna beläten: ´Ni är våra gudar´, de skall vika tillbaka och stå där med skam”. Jes. 42:17 rätt (378) ”Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare: Han sätter sitt hopp till HERREN, sin Gud.” Psalm 146:5 ”Vänd åter till ert fäste, ni fångar som har ett hopp.” Sak. 9:12 ”För de rättrådiga går han upp som ett ljus i mörkret, nådig, barmhärtig och rättfärdig.” Psalm 112: 4 Gud har talat: ”De blinda skall jag leda på en väg som de inte känner, på okända stigar skall jag föra dem fram. Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt till jämn mark. Detta är vad jag skall göra, och jag skall inte överge dem.” Jes. 42:16 rätt |