Tron jag lever av kapitel 179. Från sida 185ren sida tillbaka

28. Juni - Livgivaren kommer

(185)"Kan en människa få liv igen som en gång dött? Då skulle jag hålla ut i min mödas tid, till dess att min avlösning kommer." - Job 14:14. - rätt

(185) I den första uppståndelsen kommer Livgivaren att kalla upp Sin inköpta egendom. Fram till denna segerns timme, när den sista basunen skall ljuda och resten av hären träder fram till evig seger, kommer alla sovande heliga att förvaras i säkerhet och bevakas som dyrbara juveler, vilka Gud känner vid namn. Genom Frälsarens kraft, som bodde i dem, medan de levde och hade del av gudomlig natur, kommer dessa att bringas fram från döden. rätt

(185) Här får ofta vårt livligaste hopp sig en knäck. Våra kära rivs nämligen ifrån oss i döden. Vi sluter till deras ögon och bereder dem för graven, samt lägger undan dem för vår åsyn. Men hoppet håller vårt humör uppe. Vi kommer inte att vara åtskilda för evigt, utan skall möta de älskade, som sover i Jesus. De skall återvända från fiendens land. Livgivaren kommer. Myriader av heliga änglar ledsagar Honom på Hans väg. Han bryter dödens band, bryter gravens länkar, varvid de dyrbara fångarna kommer raska och friska fram i odödlig skönhet. rätt

(185) Våra personliga identiteter bevaras vid uppståndelsen, dock är våra kroppar annorlunda, än de från våra begravningar. . . . I uppståndelsen kommer envar att ha sin egen karaktär. På Sin egen tidpunkt kommer Gud att kalla fram de döda, och ge dem tillbaka livsandan, samt påbjuda, att de torra benen skall leva. rätt

(185) Familjebanden kommer att återställas. När vi ser på våra döda, måste vi tänka på morgonen, när Guds basun skall ljuda, när "de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas." Första Korintierbrevet 15:52. rätt

(185) De sista kvardröjande spåren av syndens förbannelse kommer att avlägsnas, och Kristi trofasta människor kommer att visa sig i "HERRENS ljuvlighet" {Psaltaren 27:4}, och i sinne och själ samt kropp återspeglas den fullkomliga bilden av deras Herre. rätt

(185) Är vi alltså redo, så att vi - i fall vi faller i sömn - kan göra det i hoppet om Jesus Kristus? rätt

nästa kapitel