| Tron jag lever av kapitel 239. Från sida 245 | ren sida tillbaka |
(245)"Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare." - Andra Korintierbrevet 9:7. - rätt (245) Vi bör inte endast vara trofasta i vår tiondebetalning till Gud, som Han kräver som Sitt eget, utan vi bör bringa en hyllning till Hans skattkammare som ett tacksamhetsoffer. Låt oss med glada hjärtan bringa vår Skapare förstlingsfrukterna av alla Hans gåvor – vår bästa egendom, vår bästa och heligaste tjänst. rätt (245) Herren kräver gåvor, som skall lämnas vid angivna tidpunkter, och arrangerade så, att förärandet blir till en vana och denna välgärning ses som en kristen plikt. Det hjärta, som låter sig öppnas upp för en gåva, har inte tid till, att bli själviskt kallt och sluta till sig, innan nästa gåva skall skänkas. Strömmen skall ständigt flyta kontinuerligt, och därigenom hålla kanalen öppen genom barmhärtighetshandlingar. rätt (245) Den skatt, som hebréerna ålades för religiösa och medmänskliga ändamål, omfattade allt i allt en fjärdedel av deras intäkt. En så stor skatt på folkets tillgångar kunde förväntas medföra armod; men tvärtom var den nogsamma lydnaden för dessa regler en av betingelserna för deras välstånd. rätt (245) Det är inte gåvans storlek, som gör offret välbehagligt och godkänt hos Gud; det är hjärtats inställning, tacksamhetens och kärlekens anda, som det uttrycker. Låt inte de fattiga känna, att deras gåvor är för små, för att uppmärksammas. rätt (245) De små belopp, som sparas genom offervillighet, gör mera för uppbyggandet av Guds sak, än större gåvor uträttar, som inte kräver självförnekelse. rätt (245) Vi har inget, som är för dyrbart att ge till Jesus. Om vi återlämnar åt Honom de talenter, som Han har betrott åt vår omvårdnad, kommer Han att lägga mera i våra händer. Varje ansträngning vi gör för Kristus, kommer Han att belöna; och varje plikt vi uträttar i Hans namn, kommer att bidra till vår egen lycka. rätt |