| Tron jag lever av kapitel 244. Från sida 250 | ren sida tillbaka |
(250)"HERREN Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format." - Första Moseboken 2:8. - rätt (250) Detta hem [våra första föräldrars hem] var inget strålande palats, utan förskönat av Guds egen hand. Människor gläder sig i sin stolthet över storslagna och kostbara byggnadsverk, och fröjdar sig över sina egna händers bedrifter; men Gud satte Adam i en trädgård. Den var hans boning. Den blå skyn var dess kupol; jorden, med sina sköna blomster och levande gräsmatta, var dess golv; och bladklädda grenar på de väldiga träden var dess tronhimmel. Väggarna var behängda med fantastiska utsmyckningar - den Store Mästerkonstnärens hantverk. rätt (250) Det var Guds avsikt, att människan skulle finna lyckan, genom att värna om de ting Han hade skapat, och att hennes förnödenheter skulle utgöras av trädens frukter i trädgården. rätt (250) Det heliga paret var omgivet av en lärdom för alltid: Att sann lycka inte beror på eftergivenhet för stolthet och prakt, utan på gemenskap med Gud, genom Hans skapade verk. Om människor ville uppamma en större enkelhet, skulle de bättre motsvara Guds avsikt med, att Han skapade dem. . . . Vad är den mest välbärgades egendom jämförd med det arv, som den värdige Adam fick? rätt (250) Edens Lustgård var en framställning av, vad Gud önskade, att hela jorden skulle bli, och det var Hans mål, att de skulle inrätta andra hem likt det Han hade tillhandahållit, i det att mänskosläktet växte i antal. Därmed skulle hela jorden efterhand komma att rymma hem och skolor, där Guds ord och gärningar skulle studeras, och där eleverna allt bättre skulle återspegla ljuset och kunskapen om Hans härlighet genom ändlösa tider. rätt |