Tron jag lever av kapitel 34. Från sida 40ren sida tillbaka

3. Februari - En personlig Gud

(40)"Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade . . . talat till oss genom sin Son. . . . . Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden." - Hebréerbrevet 1:1-3. - rätt

(40) Gud är en Ande; likväl är Han ett personligt väsen; för så har Han uppenbarat Sig Själv. rätt

(40) Som ett personligt väsen har Gud uppenbarat Sig Själv i Sin Son. Utstrålingen från Faderns härlighet "uppenbarar hans väsen". Jesus, som personlig Frälsare, kom till världen. Som personlig Frälsare steg Han upp i det höga. Som personlig Frälsare går Han i förbön i de himmelska salarna. rätt

(40) Jag såg en tron, och på den satt Fadern och Sonen. Jag hade blicken fast riktad mot Jesu ansiktsuttryck och beundrade Hans ljuvliga person. Faderns person kunde jag inte se, för en sky av härlighetsljus täckte Honom. Jag frågade Jesus, om Hans Far hade samma slags gestalt som Han Själv? Han sade, att det hade Han, men jag kunde inte se den, för Han sade: "Om Du ser härligheten från Hans person, kommer Du att upphöra att finnas till." rätt

(40) Det är många, som bekänner sig tro Skrifterna, som omfattar teorin, att Gud är ett väsen, som genomsyrar hela naturen; men oavsett hur vacker denna teori ter sig, är den det farligaste bedrägeri. . . . Om Gud är ett väsen, som genomsyrar allting i naturen, måste Han bo i alla människor; och för att uppnå helighet, skall människan endast utveckla de krafter, som finns i henne. Dessa teorier (panteism, och liknande), som kommer sig av deras logiska slutledning, . . . undanröjer behovet av försoning och gör människan till sin egen frälsare. . . De, som anammar dessa teorier, är i stor fara för, att komma att se Bibeln som fiktion. . . rätt

(40) Uppenbarelsen av Sig Själv, som Gud har framställt i Sitt Ord, skall vara vårt studium. Det kan vi försöka, att sätta oss in i. Annat skall vi inte bekymra oss över. . . . Ingen skall hänge sig åt, att spekulera över Guds natur. Här är tystnad vältalighet. Den Allsvetande Guden står ovan all diskussion. rätt

nästa kapitel