12. Februari - Hans fläckfria Liv

(49)"Det är inte mycket mer jag kommer att säga er, ty denna världens furste kommer. Mot mig förmår han ingenting." - Johannesevangeliet 14:30. - rätt

(49) Vi skall inte bekymra oss om den ytterliga syndfriheten hos Kristi människonatur. rätt

(49) Han är en bror i våra svagheter, men inte en, som besitter samma lidelser. Som den Syndfrie, ryggade Hans natur tillbaka för det onda. Han utstod själsliga strider och svår pina i en syndig värld. Hans mänskliga sida gjorde bönen till en nödvändighet och till ett privilegium. rätt

(49) Han kunde ha syndat; Han kunde ha fallit, men inte för ett ögonblick förekom det några onda böjelser hos Honom. rätt

(49) Genom att iföra sig människors natur i dess fallna tillstånd, deltog Kristus inte på minsta sätt i dess synd. Han var föremål för de svagheter, som människor är omgivna av. . . . Han blev berörd av förnimmelsen av våra svagheter, och blev frestad på alla punkter, liksom vi blir. Och ändå "kände han inte till synd." {Andra Korintierbrevet 5:21, danska Bibeln.} Han var lammet "utan fel och lyte." {Första Petrusbrevet 1:19.} Kunde Satan i minsta mån ha frestat Kristus till, att synda, skulle han ha krossat Frälsarens huvud. Som det nu var, kunde han bara stinga Honom i hälen. Skulle Kristi huvud ha träffats, skulle mänskosläktets hopp ha gått om intet. Den gudomliga vreden skulle ha drabbat Kristus, liksom den drabbade Adam. Kristus och församlingen skulle ha varit utan hopp. rätt

(49) Likväl gav Kristus inte efter för frestelsens makt med så mycket som en tanke. . . . . Kristus tillkännagav om Sig Själv: "denna världens furste kommer. Mot mig förmår han ingenting." rätt

(49) Jesus lät icke fienden dra ned Honom i vantrons dy, eller tvinga ned Honom i modlöshetens och förtvivlans dy. rätt

(49) Kristi mänsklighet förenades med det gudomliga, och i denna kraft stod Han emot alla de frestelser, som Satan kunde slunga emot Honom, och ändå hålla Sin själ ofläckad av synd. Och denna kraft till seger vill Han ge varje son och dotter till Adam, som i tro godtar Hans karaktärs rättfärdiga egenskaper. rätt

nästa kapitel