En redogörelse om Ellen G Whites erfarenhet vid skrivandet om Kristi levnad 1876

(103)[Utgiven som The Profetians Ande, band 2, handlande om Kristi liv från Hans födelse till intåget i Jerusalem.] rätt

(103)Den 25. mars, 1876 – Mary Clough [Ellen G. Whites niece, dotter till hennes syster Caroline. En allvarlig kristen flicka, men inte själv någon sjundedags-adventist. Mary tjänade under en tid som fru Whites litterära assistent, och under äldstebroder och fru Whites resor fungerade hon som pressekreterare, varvid hon författade artiklar till de lokala tidningarna om fru Whites predikningar och föredrag om måttfullhet. – Utgivarna.] och jag skall göra mitt yttersta, för att främja arbetet med mina skrifter. Jag ser inget ljus skina till Michigan för mig. [Den 22. mars lämnade James White Oakland, där de precis hade byggt sig ett hem, för en särskild Generalkonferenssamling i Battle Creek, Michigan. Han och hustrun var åtskilda i sextiosex dagar, tills de träffades igen den 27. Maj, under lägermötet i Kansas. Under denna period skrev hon nästan var dag till sin man och däremellan till andra. – Utgivarna.] I år känner jag, att mitt arbete är skrivande. Jag måste vara ensam, och förbli just här, och jag får inte låta andras antydningar och övertalning rubba mitt beslut, att hålla mig noga till mitt arbete, tills det är gjort. Gud kommer att hjälpa mig, om jag litar på Honom. – Brev 63, 1876. (Till James White, den 25. mars, 1876.) rätt

(103)Den 4. april. – Vi har haft besökare nästan varenda dag i flera dagar, men jag försöker att hålla mig till mitt skrivande och göra lika mycket varje dag, som jag törs. Jag kan inte skriva mera, än en halv dag var dag. . . . rätt

(104) (104) Mary [är] på kontoret, jag sitter här uppe och skriver. . . . Jag har haft mycket mera frihet till bön och livlig samvaro med Gud under mina vakna timmar på natten och tidigt på morgonen. Jag håller på att återfå krafterna, men finner att varje ansträngning påverkar mig menligt, så det tar tid att återhämta mig från den. Min tillit ligger hos Gud. Jag litar på Guds hjälp med, att få ut den sanning och det ljus, som Han har gett mig att bringa Guds folk. – Brev 3, 1876. rätt

(104) Den 7. april – Dyrbara ämnen blir begripliga för mig. Jag litar på Gud och Han hjälper mig med att skriva. Jag ligger omkring tjugofem sidor före Mary. Hon utför min renskrivning väl. Det kommer helt klart att krävas en stark vädjan till mina pliktkänslor, för att locka mig från arbetet till lägermötena. Under alla omständigheter har jag för avsikt, att avsluta mina skrifter med en bok, innan jag reser någonstans. . . . Öststaterna kommer inte att se mig på ett helt år, med mindre jag märker Guds kall, att fara dit. Han har gett mig mitt arbete. Jag skall fullgöra det, om jag får vara i fred. – Brev 4, 1876. rätt

(104) Den 8. april – Skrivandet flyter på och jag ber dagligen till Gud om råd, så att jag kan bli besjälad av Hans Ande. Jag tror då, att jag kommer att få hjälp och styrka samt nåd till att göra Guds vilja. . . . rätt

(104) Jag har aldrig fått en sådan möjlighet i mitt liv till att skriva, och jag har för avsikt, att få ut det mesta av det. . . . rätt

(104) Hur kommer det att vara, att läsa mitt manuskript för äldstebröderna [J. H.] Waggoner och [J. N.] Loughborough? I fall det är något i de doktrinära punkterna, som inte är så klart som det borde vara, kanske han upptäcker det (W., menar jag) [Då äldstebroder J. H. Waggoner blev sjundedags-adventist, var han tidningsredaktör och utgivare]). – Brev 4a. 1876. rätt

(104) Den 8. april – Min man skriver, att en vädjan skall sändas till mig från Generalkonferenssamlingen, men jag skall inte låta mig distraheras från det, som jag tror är min uppgift i denna tid. Jag har ett bestämt arbete för denna tid med att skriva ned de saker, som Herren har visat mig. . . . rätt

(104) Jag har ett arbete att göra, som har blivit en stor börda för min själ. Hur stor, vet ingen annan än Herren. rätt

(104) Åter igen önskar jag, att få till lugn och (105) ro. Så länge som jag är engagerad i detta verk, önskar jag tid till att meditera och be. Jag vill inte, att jag skall bli slutkörd, eller så tätt knuten till vårt folk, att mina tankar hamnar på villovägar. Detta är ett stort arbete, och jag känner ett dagligt behov av, att ropa till Gud efter Hans Ande, för att hjälpa mig med, att göra detta arbete helt rätt. – Brev 59, 1876. (Till Lucina Hall, den 8. april, 1876.) rätt

(105) Den 14. april – Det tycks mig, som om mina skrifter är betydelsefulla, och jag [är] så svag, så ur stånd till, att göra arbetet rättvisa. Jag har vädjat till Gud om, att bli genomsyrad av Hans Helige Ande, att bli förbunden med himmelen, så att detta arbete kan göras riktigt. Jag kommer aldrig att kunna uträtta detta arbete utan Guds särskilda välsignelse. – Brev 7, 1876, s. 2 rätt

(105) Den 16. april – Jag har skrivit ganska många sidor i dag. Mary ligger hack i häl. Hon blir så begeistrad över vissa ämnen, och kommer då in med manussidor, efter att hon har renskrivit dem, för att högläsa för mig. I dag visade hon mig en stor hög med manussidor, som hon hade berett. [På den tiden förekom det bara handskrivna blad. Skrivmaskiner kom inte in i Ellen Whites arbete förrän 1883, två år efter hennes mans död. – Utgivarna.] rätt

(105) Jag känner mig väldigt fri och fridfull. Jag märker Kristi dyrbara kärlek i hjärtat. Den ödmjukar mig i mina egna ögon, samtidigt som Jesus blir upphöjd inför mig. Oh, så jag längtar efter den sällskapliga och gåtfulla förbindelse med Jesus, som höjer oss över livets världsliga angelägenheter! Det är min höga önskan, att ha det rätt ställt med Gud, att hela tiden ha Hans Ande, som vittnar för mig, att jag faktiskt är ett Guds barn. – Brev 8, 1876. rätt

(105) Den 18. april – Vi reste till staden [San Francisco] på Söndag afton. Jag talade till en stor församling utomstående, som välvilligt tog emot ämnet om bröden och fiskarna, som Jesus, med Sin mirakulösa kraft, bespisade upp emot tio tusen personer med. . . . som hela hopades, efter det att Frälsaren hade välsignat den lilla portionen mat; Kristi vandring på sjön, och judarnas krav på ett tecken, att Han var Guds Son. Nästgårdsgrannen nära den offentliga trädgården var på (106) plats. Cragg tror jag, att han hette. De lyssnade alla med vitt uppspärrade ögon och somliga med öppna munnar. . . . rätt

(106) Jag skulle uppskatta, att möta mina bröder och systrar vid lägermötet. Det är just ett sådant arbete jag gläder mig över. Mycket bättre än skrivande i ensamhet. Men det skulle avbryta mitt arbete och ödelägga planerna för att få böcker utgivna, ty jag kan inte både resa och skriva samtidigt. Nu tycks mitt gyllene tillfälle vara här. Mary är med mig, den bästa renskrivare jag någonsin har haft. Ett sådant tillfälle kommer jag aldrig att få igen. – Brev 9, 1876. rätt

(106) Den 21. april – Jag har precis blivit färdig med en längre artikel om olika mirakler; den är på femtio sidor. Vi har åstadkommit omkring 150 sidor, sedan Du reste. Vi har gott samvette, när det gäller det vi har berett. – Brev 12, 1876. rätt

(106) Den 24. april – Mary har just nu läst två artiklar för mig – en om bröden och fiskarna, Kristi vandring på vattnet, och uttalande till Sina åhörare, att Han var livets Bröd, vilket fick somliga av Hans lärjungar att vända sig från Honom. Den förstnämnda upptar femtio sidor och omfattar många ämnen. Jag anser, att detta är det värdefullaste jag någon gång har skrivit. Mary är lika entusiastisk över artikeln. Hon menar, att den är av det högsta värde. Det håller jag fullt och fast med om. rätt

(106) Den andra artikeln handlar om att Kristus går genom sädesfältet, plockar ax, och botar den förtvinade handen – tolv sidor. Om jag, med Marys hjälp, kan beskriva dessa högintressanta ämnen, säger jag bara: "Herre, nu låter Du Din tjänare sluta sina dagar i frid." Dessa skrifter är allt jag kan se nu. . . . rätt

(106)Mitt hjärta och sinne är med i detta arbete, och Herren kommer att stötta mig i arbetets utförande. Jag tror, att Herren kommer att ge mig styrka och hälsa. Jag har bett till Honom, och Han kommer att besvara min bön. rätt

(106)Jag älskar Herren. Jag älskar Hans sak. Jag älskar Hans folk. Jag märker en stor frid och ro i sinnet. Det är som om inget förvirrar eller distraherar mig, och med så mycket hårt tänkande, kunde mitt sinne inte förvirras av något, utan att bli överansträngt. – Brev 13, 1876. rätt

(107) (107) Den 25. april – Jag kan inte bara fördela mitt skrivande över ena hälften av dagen, eftersom mitt huvud tidvis besvärar mig, och då måste jag vila, ligga ned, tysta ned tankarna, och sätta igång igen, när jag kan göra det under behagliga former. Jag kan inte hasta. Detta arbete måste göras omsorgsfullt, långsamt och exakt. Ämnena, som vi har förberett, är fullödiga. Jag är tillfreds med dem. – Brev 14, 1876. rätt

(107)Den 27. april – Jag har skrivit femton sidor i dag. Mary Clough ligger hack i häl på mig. Hon har renskrivit femton sidor i dag – ett gott dagsverke. . . . Jag har aldrig haft en sådan möjlighet i livet förut. Jag tänker dra nytta av den. Vi har skrivit omkring 200 sidor, sedan Du reste, allt är renskrivet, klart för tryckeriet. . . . rätt

(107)Jag känner, att jag är mindre än ingenting, men Jesus är mitt allt – min rättfärdighet, och min visdom, samt min kraft. – Brev 16a, 1876. rätt

(107)Den 5. Maj – Jag har skrivit mera än normalt, vilket varit för mycket för mig. Jag kan inte och får inte skriva mera, än halva dagen, men jag fortsätter med att gå över gränsen och måste betala för det. I sinnet går jag igenom ämnena dag och natt. Jag förlitar mig intensivt på bönen. Herren hör mig och jag tror på Hans frälsning. Jag litar på Hans styrka. Genom Hans styrka skall jag fullborda mina skrifter. Jag klänger mig fast vid Hans hand i orubblig tillit. . . . rätt

(107) Jag har viktiga saker att förtälja om Jeremia i nästa nummer [Signs of the Times]. Jag blev anmodad härom av Guds Ande. Den syn jag fick för sexton år sedan, har inpräntat sig så starkt i mitt sinne. Jag såg, att viktiga ting skulle te sig tillämpbara på Guds folk. Detta var med avseende på vittnesbörd Gud har gett mig att frambära, vid tillrättavisandet av fel. – Brev 21, 1876. rätt

(107)Den 11. Maj – Om jag får mina skrifter [Profetians Ande, band 2] som ett enda manuskript, är min del att verket gjort och jag kommer att bli lättad. – Brev 24, 1876. rätt

(107)Den 19. oktober – Vi har beslutat, att sätta igång tryckpressarna [på Review and Herald-kontoret i Battle Creek] med mina böcker och inte flytta dessa böcker över slättbygderna igen. Delar av boken har redan tryckts. Vi skall (108) inte stereotypera dem [sidorna skulle inte göras på tryckplåtar, utan förbli i stående typer, möjliggörande ändringar vid behov. – Utgivarna], eftersom vi inte tänker vänta på att få till mina böcker felfria, utan ordna med en första upplaga och få ut den på marknaden. Sedan kan vi få tid till en mera korrekt utgåva på Stilla-Havskusten och göra [den] stereotyperad. Då kommer Din fars och mitt liv att ha skrivits och tryckts på Pacific-tryckeriet. Men vi har alla använt vårt bästa omdöme och anser, att vi bör stanna kvar här [i Battle Creek] till december och fullborda denna utgåva. – Brev 45, 1876. rätt

(108) Den 26. oktober – Vi har det kolossalt snärjigt, för att få ut mitt andra band, Profetians Ande. Tre nya former har redan blivit tryckta. I fall vi stannar kvar här [i Battle Creek] i fyra veckor till, blir vi färdiga med boken och en stor börda med bekymmer har då lämnat mitt sinne. [Annons för boken: Det andra bandet av Profetians Ande, av fru E. G. White, kommer att vara klart inom några dagar. Detta arbete är en spännande beskrivning av Kristi första ankomst, liv, lära och underverk, och kommer av fru Whites vänner att betraktas som en bok av nära nog omätbart värde. Den går endast att skaffas som postförsändelse fram till Nyår, och därefter till en fjärdedels rabatt vid kontant betalning med alla beställningar. Pris, porto betalt, $ 1. J.W.] – Review and Herald, den 9. november, 1876. rätt

(108) Anbefalls av Uriah Smith, redaktör för Review and Herald. – Vi är nu redo, att tala om detta band, som precis har kommit ut, som det mest anmärkningsvärda band, som någonsin utgetts av detta förlag. Det täcker in den del av Den Stora Striden mellan Kristus och Satan, som innefattar liv och mission, lärdomar och underverk av Kristus här på jorden. Många har försökt, att skriva om Kristi liv; men i jämförelse med detta, framstår deras arbeten blott som kroppens yttersta klädesplagg. Här har vi, så att säga, en inte bild på Guds förunderliga gärningar under denna tid. Och om läsaren har ett hjärta, som kan ta emot intryck, känslor, som kan sättas i rörelse, en fantasi, som kan reagera på det mest livaktiga porträtt av de starkaste scener, och en ande, som insuper renhetens, trons och kärlekens lärdomar från Kristi gudomliga exempel, kommer han i detta band att finna det, som framkallar alla förståndsförmågors livligaste aktiviteter. Men bäst av allt är det goda intryck det efterlämnar hos alla läsare. Det borde utbredas över alla gränser. Porto betalt, sänds med post, som tidigare sagts, $1. U.S. – Review and Herald, den 30. november 30, 1876.] – Brev 46, 1876. (Till. W. C. White och hustru, den 26. oktober, 1876.) rätt

nästa kapitel