| Utvalda budskap 3 kapitel 20. Från sida 145 | ren sida tillbaka |
(145)(145) Frälsningens grundelement framställs i en eller annan form i nästan alla Ellen G. Whites böcker och i otaliga tidskriftsartiklar. Bibelstudier och diskussioner vid 1888 års Generalkonferens i Minneapolis förde fram elementen om frälsning genom tro på Kristus allena i strålkastarljuset. Det här var en sanning, som många, både predikanter och lekfolk, hade försummat. I den 51 sidor omfattande sektionen "Kristus vår rättfärdighet" i Selected Messages, bok 1, framstår denna betoning från åtgärderna i Minneapolis. Så Ellen White gladde sig åt, att de stora grundsanningarna om rättfärdiggörelse genom tro belystes under denna konferens, och även senare, då hon, jämte andra, vidarebefordrade detta välsignade budskap till församlingarna! Detta var en sanning, som förekom i hennes predikningar och skrifter genom åren och som alltid lagts fram på ett välbalanserat sätt. Detta framgår av flera presentationer, som utgör Ellen G White-boken "Faith and Works ", med predikningar och artiklar från 1881 till 1902. rätt (145) Denna sektion sammanställer livsviktiga sanningar om tro och gärningar i tre kapitel. Det första kapitlet används till typiska uttalanden fällda av Ellen White från 1850 till 1888 och visar hennes klara, genomträngande ståndpunkt, i en balanserad framställning av rättfärdiggörelse genom tro. Kapitel två, av historisk art, ger hennes tillbakablick på erfarenheterna från Generalkonferensen i Minneapolis och arbetet från hennes sida, besläktat med denna erfarenhet, under månaderna efter konferensen. Kapitlet inleds med ett något utökat uttalande, som ger en bakgrund till hennes historiska återblick. Det tredje kapitlet visar på hennes konsekventa tillkännagivanden, och ger prov på enhet i läran under hela hennes predikantverksamhet. Endast några få typiska uttalanden har tagits med, för att påminna oss om hennes arbete med, att föra ut denna väsentliga sanning, som ju är evangeliets kärna. – Whitestyrelsen. rätt (145) Se bort från jaget till Jesus – 1850 – Ängeln sade: "Hys tro på Gud." Jag såg några, som kämpade med tron. Tron är så enkel, Ni har förlorat kontakten med den. Satan försökte, att bedra vissa av de ärliga själarna och hade förmått dem till, att betrakta jaget och finna värde däri. Jag såg, att de måste se bort från jaget och till Jesu värdighet samt betrakta sig själva fullt avhängiga och ovärdiga, som de också är av Hans nåd, och i tro dra till sig kraft och näring från Honom. – Brev 8, 1850. rätt (145) Var uteslutande beroende av Jesu förtjänster – 1862 – Varje familjemedlem bör betänka, att alla har fullt upp med, att kämpa för att stå emot vår listige fiende och med allvarlig bön och oböjlig tro måste var och en luta sig emot Kristi blods förtjänst och tillägna sig Hans frälsande kraft. rätt (145) Mörkrets makter samlar sig omkring själen och stänger Jesus ute för våra ögon och tidvis kan vi endast vänta med sorg och förvåning, till dess de mörka skyarna drar förbi. Sådana ögonblick är stundom fruktansvärda. Hoppet tycks svikta och vi grips av förtvivlan. Vid dessa förfärliga tillfällen måste vi lära oss att hysa tillit, att förlita oss uteslutande på försoningens förtjänst och i all vår hjälplösa ovärdighet kasta oss på den korsfäste och uppståndne Frälsarens förtjänst. Vi kommer aldrig att gå förtappade, när vi gör detta. (146) Nej, aldrig! Vittnesbörden, band 1, sid. 309, 310 (1862). rätt (146) Sanningen helgar livet – 1869 – Bror och syster P har ett verk att utföra med att bringa sitt eget hus och sina egna hjärtan i ordning. . . Han [bror P] har inte sett och märkt det nödvändiga i, att Guds Ande i hjärtat påverkar livet, orden och handlingarna. Han har gjort sin religiösa erfarenhet mera till en formsak. rätt (146) Han har insett och erkänt sanningens teori, men den särskilda helgelsen genom sanningen har han inte blivit bekant med. Jaget har visat sig. I fall det sades något under mötet, som inte passade ihop med hans standard, gick han till rätta, inte i kärlek och ödmjukhet, utan med hårda och stränga ord. Detta starka språk är inte passande för någon kristen att använda, i synnerhet för honom, som själv behöver en mycket solidare erfarenhet, och som har riktigt många fel att rätta till. – Manuskript 2, 1869. rätt (146) Frukten, som sann helgelse ger – 1874 – Du har framhållit synpunkter om helgelse och helighet, som inte har varit äkta vara, som åstadkommer frukter av god beskaffenhet. Helgelsen är inte ett yttre verk. Den består inte i, att be och hålla möten, utan den fattar tag om livet och formar ord och handlingar, förvandlar karaktären, . . . . rätt (146) Der verkar som om viktiga ställningar måste fyllas av människor, som är sant helgade, har Mästarens anda. Och det är uppenbart, att det är nödvändigt att övervinna jaget, så att deras arbete och ansträngningar inte slås i spillror av deras karaktärsbrister. – Manuskript 6, 1874. rätt (146) Karaktären utvecklades av Hanok och Elia – 1874 – Några få i alla släktled från Adam har stått emot alla hans konstgrepp och framträtt som ädla representanter för det, som det stått i människors kraft att göra och vara. Härvidlag har Kristus påverkat människors krafter, Han har hjälpt människor med, att övervinna Satans kraft. Hanok och Elia är rätta exempel på, vad släktet skulle kunna vara, genom tro på Jesus Kristus, om de bara ville. Satan (147) blev allvarligt störd av, att dessa ädla och heliga män framträdde fläckfria mitt i det moraliska fördärv, som omgav dem, utvecklade rättfärdiga karaktärsdrag, och räknades värdiga förvandling till himmelen. Genom att de stod fram i moralisk kraft, i ädel uppriktighet och övervann Satans frestelser, var det omöjligt för honom, att lägga dem under dödens herravälde. Han triumferade över, att han hade lyckats övervinna Mose med sina frestelser, och att han kunde ödelägga hans strålande karaktär, samt förleda honom till synden, att själv ta åt sig äran inför folket tillhörigt Gud. – The Review and Herald, den 3. mars, 1874. rätt (147) Tro och gärningar i frälsningen – 1878 – Alla Era goda gärningar kan inte frälsa Er; men det är icke desto mindre omöjligt för Er, att bli frälsta utan goda gärningar. Varje offer, som ges för Kristus, kommer att vara till Er eviga vinning. – The Review and Herald, den 21. mars, 1878. rätt (147) Tillit till Kristus är ofrånkomligt nödvändig – 1879 – Kristus har blivit älskad av Dig, fastän Din tro vissa gånger varit svag och Dina utsikter har varit dystra. Men Jesus är Din Frälsare. Han frälser Dig inte för att Du är fullkomlig, utan för att Du behöver Honom och i Din ofullkomlighet har litat på Honom. Jesus älskar Dig, mitt dyrbara barn. Du kan sjunga: (147) Rättfärdighetens gärningar vägs vid domen – 1881 – Emellanåt säger förkunnare åt folk, att de inte skall göra annat, än tro; Jesus har nämligen uträttat allt, och deras egna gärningar är ovidkommande. Men Guds Ord visar tydligt, att vågskålarna på domens dag kommer att ge precist utslag, och att besluten kommer att grundas på föreliggande bevis. rätt (147) En man blir härskare över tio städer, en annan över fem, en tredje över två. Var och en kommer att belönas i förhållande till den nytta han har gjort av de talenter, som anförtrotts åt honom. Våra ansträngningar, att utföra rättfärdiga gärningar, för vår egen skull och för själars frälsning, kommer att ha avgjord betydelse för vår lön. – The Review and (148) Herald, den 25. oktober, 1881. rätt (148) Ellen Whites enda hopp var Kristus – 1881 – I samband med min svåra förlust, har jag fått närmare insikt om evigheten. Liksom tidigare, har jag nu förts fram inför den stora, vita tronen, och har sett mitt liv sådant det kommer att te sig framför denna. Jag finner inget att skryta över, inga förtjänster jag kan framhäva. rätt (148) Ovärdig, ovärdig det minsta av Din gunst, oh min Gud, är mitt rop. Mitt enda hopp står till en korsfäst och uppstånden Frälsare. Jag åberopar förtjänsterna hos Kristi blod. Jesus kommer att kämpa till det yttersta, för att frälsa alla, som sätter sin lit till Honom. – The Review and Herald, den 1. november, 1881. rätt (148) Sträva efter, att utveckla karaktären – 1882 – Vi kommer aldrig att få se vår Herre i frid, med mindre våra själar är fläckfria. Vi måste vara Kristi fullkomliga avbilder. Varje tanke måste underställas Kristi vilja. Liksom den store aposteln uttrycker det, måste vi fullt ut uppnå Kristi fullhet. Vi kommer aldrig att uppnå detta tillstånd utan ihärdig ansträngning. Vi måste dagligen sträva mot yttre ondska och inte synd, om vi tänker uppnå den kristna karaktärens fullhet. – The Review and Herald, den 30. Maj, 1882. rätt (148)Grundläggände element, frambragta vid 1883 års Generalkonferens (148) Fredag, den 9. november, 1883 – Se på Jesus – Denna förmiddag rådde det en allvarlig stämning i förbön till Herren, att Han skulle uppenbara Sig Själv ibland oss med kraft. I mitt hjärta flammade bönen intensivt, och Herren hörde och välsignade oss. Många av de modlösa frambar vittnesbörd, som kände sin ofullkomlighet vara för omfattande, för att Herren skulle kunna använda dem i Sin sak. Detta (149) var vantrons språk. rätt (149) Jag försökte, att hänvisa dessa kära själar till Jesus, som är vår tillflykt, en hjälp, som är på plats alltid när den behövs. Han ger inte upp hoppet om oss på grund av våra synder. Vi kan begå misstag och såra Hans Ande, men när vi ångrar oss och kommer till Honom med sönderbrutet hjärta, visar Han inte bort oss. . . . rätt (149) Sabbaten, den 10. november, 1883 – Kom som Du är – Jag har lyssnat till vittnesbörd som detta: "Jag saknar det ljus jag önskar mig; jag är inte förvissad om, att Gud skulle godta mig." Sådana vittnesbörd uttrycker endast vantro och mörker. rätt (149) Förväntar Du Dig, att Dina förtjänster skall väcka Guds välvilja till Dig, och att Du måste vara fri ifrån synd, innan Du kan lita på Hans frälsande kraft? Om det är detta, som Du kämpar med i Ditt sinne, är jag rädd för, att Du inte kommer att bli styrkt och kommer att tappa modet till sist. Som kopparormen upphöjdes i ödemarken, så upphöjdes Kristus, för att dra alla människor till Sig. Alla, som såg på ormen, det av Gud tillhandahållna hjälpmedlet, blev botade; alltså måste vi i vår syndighet, med vår stora brist, "se och leva". rätt (149) När vi inser vårt hjälplösa tillstånd utan Kristus, får vi icke mista modet; vi måste lita på en korsfäst och uppstånden Frälsares förtjänster. Stackar syndsjuka och modlösa själ, se och lev! Jesus har gett ett löfte i Sitt ord; Han skall frälsa alla, som kommer till Honom. Så låt oss komma och bekänna våra synder, och frambringa frukter, som passar till syndaångern. rätt (149) Jesus är vår Frälsare i dag. Han går i förbön för oss i det allra heligaste i den himmelska helgedomen, och Han kommer att förlåta våra synder. Andligt sett, betyder det all skillnad i världen för oss, om vi litar på Gud utan tvivel, som på en säker grundval, eller om vi söker att finna en inte rättfärdighet i oss själva, innan vi kommer till Honom. Blicka bort ifrån det egna jaget, se på Guds Lamm, som tar bort väldens synd. Det är en synd att tvivla. Om den minsta vantro ges näring i hjärtat, ådrar sig själen skuld, och detta följs av mörker och modlöshet. . . . rätt (150)Somliga tycks mena, att de måste gå igenom en prövotid och under den bevisa för Herren, att de har bättrat sig, innan de törs be om Hans välsignelse. Men dessa kära själar kan åberopa Guds välsignelse i detta nu. De måste få Hans nåd, ja, Kristi Andes kraft, för att avhjälpa sina andliga skröpligheter. Annars blir det omöjligt för dem, att gestalta en kristen karaktär. Jesus föredrar, att vi kommer till Honom precis sådana vi är – syndiga, hjälplösa, beroende. Vi menar oss vara ljusets barn, inte nattens eller mörkrets; vilken rätt har vi då, att vägra att tro? – The Review and Herald, den 22. april, 1884. rätt (150) Onsdag, den 14. november, 1883 – Sann religion betyder underordnande under Guds vilja – Några betraktar alltid sig själva, i stället för Jesus; men, bröder, Ni behöver bli klädda i Kristi rättfärdighet. I fall Ni förlitar Er till Er egen rättfärdighet, är Ni i själva verket svaga; ty då träffas Ni av Satans giftpilar, och i stället för de förmånsrätter Ni nu drar nytta av, kommer Ni att hamna i svåra konflikter. Ni är för kalla. Arbetet hindras av Er brist på den kärlek, som brinner i Jesu hjärta. Ni har för liten tro. Ni väntar Er litet, och därför kommer Ni att erhålla litet; och Ni är nöjda med föga framgång. Ni har en fallenhet för, att låta Er bedras, och vila Er i tillfredsställelse över en formell gudsfruktan. Detta kommer aldrig att fungera. rätt (150) Ni måste ha levande tro i Era hjärtan; och sanningen måste förkunnas med kraft från ovan. Ni kan endast nå folk, när Jesus verkar genom Era ansträngningar. Källan är öppen; vi kan bli uppfriskade, och vi kan i vår tur uppfriska andra. Om Era egna själar bleve uppfriskade av de högtidliga och entydiga sanningar Ni förkunnar, skulle hjärtats köld, sinnets likgiltighet och den andliga latheten försvinna, och andra skulle känna inflytandet från Er iver och Ert allvar. rätt (150) Sann religion är inget mindre, än samstämmighet med Guds vilja, och lydnad mot allt det Han har befallt om; och i gengäld skänks vi andligt liv, Kristi rättfärdighet och främjas ett sunt och glatt bruk av sinnets och hjärtats bästa förmågor. Oändliga rikedomar, det eviga livets ära och välsignelser blir våra på (151) så enkla betingelser, att den ovärderliga gåvan förs inom räckhåll för den fattigaste och mest syndiga människa. Vi skall blott lyda och tro. Och Hans bud är inte tunga; lydnad mot Hans krav är absolut nödvändig för vår lycka, också i detta liv. – The Review and Herald, den 27. Maj, 1884. rätt (151) Måndag, den 19. november, 1883 – Se på Honom och få liv – Hur många är det inte, som gör det till en pina, att vandra på helgelsens smala stig! För många tycks friden och vilan på denna välsignade väg inte vara närmare i dag, än den var för åratal sedan. De ser långt bort från det, som är alldeles i närheten; de gör det invecklat, som Jesus gjorde helt klart. Han är "vägen, sanningen och livet." Frälsningsplanen har tydligt uppenbarats i Guds Ord; men världens visdom har blivit eftertraktad för häftigt, och visdomen om Kristi rättfärdighet för litet. Och själar, som kunde ha vilat i Jesu kärlek, har tvivlat och fått det svårt med många ting. rätt (151) Vittnesbörden, som frambärs här, uttrycker inte stor tro. Det är inte vanskligt, att tro att Jesus vill förlåta andra, men det verkar vara omöjligt för var och en, att själv utöva en levande tro. Men, kära bröder, är det nyttigt, att uttrycka sitt tvivel om, att Kristus gärna tar emot Er? Jag är rädd för, att Ni är för avhängiga av känslor, och gör dessa till ett bevis för Er tros riktighet. På så sätt går Ni miste om mycket; Ni försvagar inte bara Era egna själar, utan även andras själar, som betraktar Ert religiösa tillstånd. rätt (151) Ni måste själva lita på Jesus, själva åberopa Guds löften. Hur skall Ni annars lära andra, att anamma en ödmjuk och helig tillit till Honom? Ni känner, att Ni har försummat vissa uppgifter, att Ni inte har bett som Ni borde ha gjort. rätt (151) Det tycks vara ett avstånd mellan Er själva och Jesus, och Ni verkar tro, att Han har dragit Sig undan från Er; men det är Ni, som har skilt Er ifrån Honom. Han väntar på, att Ni skalls komma tillbaka. Han kommer att godta ett sönderbrutet hjärta. Hans läppar har förvissat oss om, att Han är mera villig till att ge den Helige Ande till dem, som ber Honom, än föräldrar är villiga till att skänka sina barn goda (152) gåvor. rätt (152) Vi är sårade och besmittade av synd; vad skall vi göra, för att bli botade från dess spetälska? Rensa själens tempel, så långt det står i Er makt, på all nedsmutsning, och blicka sedan på "Guds lamm, som tar bort världens synd" (Joh. 1:29). rätt (152) Om Ni är medvetna om Era brister, använd då inte alla Era krafter till att prata om dem och sörja över dem, utan se och lev. Jesus är vår ende Frälsare; och trots de millioner, som behöver bli botade förkastar Hans erbjudna nåd, kommer inte en enda som litar på Hans förtjänster, att överlämnas åt förtappelsen. rätt (152) Varför vägrar Ni, att komma till Jesus och ta emot vila och frid? Ni kan få välsignelsen denna morgon. Satan antyder, att Ni är hjälplösa, och inte kan åstadkomma Er egen välsignelse. Det är sant; Ni är hjälplösa. Men lyft upp Jesus inför honom: "Jag har en Frälsare. På Honom litar jag, och Han kommer aldrig att lämna mig rådvill. I Hans namn segrar jag. Han är min rättfärdighet och min glädjes krona." Här skall ingen känna, att hans sak är hopplös, för det är den inte. rätt (152) För Er kan det verka, som om Ni är syndiga och kommit undergången nära, men det är just här, som Ni behöver en Frälsare. I fall Ni har synder att bekänna, skjut då inte upp det. Dessa ögonblick är guld värda. "Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss och renar oss från all orättfärdighet" (Första Joh. 1:9). De, som hungrar och törstar efter rättfärdighet, kommer att fyllas av denna; ty det har Jesus lovat. Dyrbare Frälsare! Hans famn är redo att ta emot oss, och Hans stora hjärta av kärlek väntar på att välsigna oss. – The Review and Herald, den 1. juli, 1884. rätt (152) Falsk helgelse – 1885 – Det var en man, en icke-SDA-predikant vid namn Brown, måhända känner Ni till honom. [Ellen White berättade, i ett tal till medlemmarna i Santa Rosas SDA-församling i California, den 7. mars, 1885, om en erfarenhet, som inträffade ombord på ett skepp året innan, då hon reste från Portland, Oregon, till San Francisco, California. – Utgivarna.] Han hävdade sig vara helig. "Begreppet (153) ånger", säger han, "finns inte i Bibeln." "Om", säger han, "en person kommer till mig och säger, att han tror på Jesus, upptar jag honom direkt i församlingen, oavsett om han är döpt eller ej; detta har jag gjort med riktigt många." "Och", säger han, "jag har inte begått en synd på sex år." rätt (153) "Det finns vissa på denna båt", säger han, "som tror att vi helgas, genom att hålla lagen. Det är en kvinna på denna båt, vid namn White, som lär ut detta." rätt (153) Jag hörde detta, och jag gick fram till honom och sade: "Äldstebroder Brown, sakta i backarna. Jag kan inte låta det uttalandet bli oemotsagt. Fru White har aldrig sagt något sådant i någon av sina skrifter, hon har heller aldrig yttrat sig själv så, för vi tror inte, att lagen helgar någon. rätt (153) Vi tror, att vi måste hålla lagen, annars blir vi inte frälsta till himmelens rike. Överträdaren kan icke frälsas in i härlighetens rike. Det är inte lagen, som gör någon helig, den frälser heller inte; nej, lagen står där och ropar: Omvänd Dig, så att Dina synder blir utsuddade. Och så går syndaren till Jesus, och när syndaren lovar, att han skall lyda lagens krav, renar Jesus honom från hans synds fläckar och befriar honom samt ger honom kraft från Gud. – Manuskript 5, 1885. rätt (153) Frihet till, att överträda buden, är ett bedrägeri – 1886 – Man hör ofta ropet "Bara tro." Satan trodde och skälvde. Vi måste ha en tro, som verkar i kärlek och renar hjärtat. Den tanken är förhärskande, att Kristus har gjort allt för oss, och att vi kan fortsätta att överträda buden och kommer inte att hållas ansvariga för detta. Detta är det största bedrägeri, som fienden någonsin har åstadkommit. Vi måste bestämma oss för, att vi inte skall överträda buden under några omständigheter, och vara i sådant andligt skick, att vi förmår att undervisa andra om andliga ting. – Manuskript 44, 1886. rätt (153) Moralisk styrka genom Jesus – 1886 – Kristus visste, att människan inte kunde segra utan Hans hjälp. Därför gick Han med på, att lägga ifrån Sig Sin kungaskrud och kläda Sin gudomlighet i mänsklig natur, så att vi kunde bli (154) rika. Han kom till denna jord, led och vet precis, hur Han skall känna med oss och bistå oss vid övervinnandet. Han kom, för att bringa människor moralisk kraft, och Han ville icke att människan skulle tro, att hon inte har en uppgift att fylla, ty var och en har ett verk att fullgöra för eget vidkommande, och genom Jesu förtjänster kan vi övervinna synden och Djävulen. – Manuskript 46, 1886. rätt (154) Det är en skenhelig religion, som tar det lätt på synden – 1887 – "Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er " {Hes. 36:26}. Jag tror av hela mitt hjärta, att Guds Ande håller på att dras tillbaka från världen, och de som har haft stort ljus och många tillfällen, utan att göra bruk av dem, kommer att vara de första, som ger upp tron. De har bedrövat Guds Ande. Satans nuvarande aktiviteter i hjärtan, i församlingar och folk borde väcka upp var och en, som studerar profetiorna. Änden är nära. Låt våra församlingar vakna upp. Låt Guds förvandlande kraft erfaras i varje enskild medlems hjärta, så skall vi se den djupa rörelse Guds Ande åstadkommer! Bara förlåtelsen för synd är inte den enda frukten av Jesu död. Han gav inte blott det oändliga offret, för att synden skulle tas bort, utan för att människonaturen skulle kunna återuppresas och återvinna sin skönhet efter sin ruin, och göra den ägnad för Guds närhet. . . rätt (154) Kristus är den stege, som Jakob såg, vars nedersta del stod på jorden och vars översta del nådde den högsta himmelen. Detta visar frälsningens bestämda metod. Vi skall klättra upp steg för steg på stegen. Om vissa av oss sist och slutligen önskar frälsning, kommer den att ske, genom att vi klänger oss fast vid Jesus, som vid en stege. För den troende har Kristus blivit visdom och rättfärdighet, helgelse och förlossning. . . rätt (154) De, som tror de står fast därför att de har sanningen, kommer att uppleva flera förfärliga fall; men de har den inte sådan den är i Jesus. Ett ögonblicks obetänksamhet kan störta en själ ut i evigt fördärv. En synd leder till en annan, och den andra bereder vägen för en tredje, och så vidare. Som trofasta budbärare för Gud måste vi hela tiden be (155) till Honom om, att bibehållas rättfärdiga genom Hans kraft. Om vi så bara avviker en tum från plikten, riskerar vi att hamna på syndens väg, som slutar i förtappelse. Det finns hopp för var och en av oss, men endast på detta villkor: Genom att klistra oss till Kristus, och använda alla krafter på, att uppnå Hans karaktärs fullkomlighet. rätt (155) Den skenheliga tro, som tar det lätt på synden och som alltid uppehåller sig vid Guds kärlek till syndaren, uppmuntrar syndaren till att tro, att Gud kommer att frälsa honom, medan han fortsätter med att synda och han samtidigt vet, att det är synd. Detta är den tro, som många bekännare av den nuvarande sanningen lagt sig till med. Sanningen hålls borta från deras liv, och det är grunden till, att den saknar kraft till att överbevisa och omvända själen. Varje nerv, ande och muskel måste spännas, för att lämna världen, dess seder, dess metoder och dess moden. . . . . . . rätt (155) Om Ni lägger undan synden och utövar levande tro, kommer himmelens rikedomars välsignelser att bli Era. – Brev 53, 1887. rätt (155) Återkomsten är avslutningen på själens beredelse – 1888 – Din karaktärs klädnad måste vaskas, tills den är fläckfri, i källan, som är öppnad för all orenhet. Din moraliska halt eller värde kommer att vägas i helgedomens vågskålar, och om Du befinns vara för lätt, går Du förlorad för evigt. All grovhet, all råhet måste väck från Ditt sinnelag före Jesu återkomst; ty när Han anländer, kommer varje själs beredelse att vara till ända. rätt (155) Om Du icke har lagt bort Din avundsamhet, Din svartsjuka, Ditt hat mot andra, får Du inte träda in i Guds rike. Du skulle bara ta med Dig samma böjelser; men det kommer inte att förekomma sådana karaktärsdrag i den kommande världen. Inget annat, än kärlek, glädje och samklang kommer att finnas där. Somliga kommer att få klarare strålande kronor, men det kommer inte att finnas avundsjuka tankar i de förlöstas hjärtan. Alla kommer att vara helt tillfreds, för alla kommer att lönas efter sitt verk. – The Signs of the Times, den10. februari, 1888. rätt |