Föremålet för Hans största uppmärksamhet

(15)[The General Conference Bulletin, 1893, sidorna 408, 409. Uppläst för den församlade Generalkonferensen den 26. februari, 1893.] rätt

(15) Melbourne, Australien, den 23. december, 1892
Kära bröder i Generalkonferensen!
Jag kan vittna om inför mina bröder och systrar, att Kristi församling, försvagad och bristfällig som den är, är det enda på jorden, som Han skänker Sin största uppmärksamhet. Så länge, som Han ger hela världen Sin invitation om, att komma till Honom och bli frälsta, ålägger Han Sina änglar att ge gudomlig hjälp till varje själ, som kommer till Honom i omvändelse och syndaånger, och Han kommer personligen genom Sin Helige Ande, för att vara mitt ibland Sin församling. »Om du, HERRE, tillräknar missgärningar, Herre, vem kan då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, för att man skall frukta dig. Jag väntar på HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord. Min själ längtar efter Herren, mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen. Hoppas på HERREN, Israel, ty hos HERREN finns nåd, full lösepenning finns hos honom. Det är han som skall friköpa Israel från alla dess missgärningar.« {Psaltaren 130:3-8.} rätt

(15) Predikanter och hela församlingen, låt detta bli vårt språk, från hjärtan som svarar på den stora godheten och kärleken från Gud till oss som folk och som enskilda personer: »Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid!« {Psaltaren 131:3.} »… ni som står i HERRENS hus, i gårdarna till vår Guds hus. Prisa HERREN, ty HERREN är god, lovsjung hans namn, ty det är ljuvligt. HERREN har utvalt Jakob åt sig, Israel till sin egendom. Jag vet att (16) HERREN är stor, att vår Herre är större än alla gudar.« {Psaltaren 135:2-5.} Betänk, mina bröder och systrar, att Herren har ett folk, ett utvalt folk, Sin församling, som är Hans egen, Hans egen fästning, som Han har i en syndsjuk, upprorisk värld; och Han avser, att ingen annan auktoritet skall vara känd i den, inga andra lagar skall erkännas av den, än Hans egen. rätt

(16) Satan har en stor, sammansvuren skara, sin församling. Kristus kallar dem för Satans synagoga, eftersom medlemmarna är syndens barn. Medlemmarna av Satans församling har hela tiden arbetat, för att förkasta den gudomliga lagen, och ta bort skillnaden mellan gott och ont. Satan arbetar med stark kraft i och genom olydnadens barn, för att upphöja förräderi och avfall som sanning och trofasthet. Och just nu påverkar kraften hos hans sataniska inspiration de levande medhjälparna till att utföra det stora upproret mot Gud, som började i himmelen. rätt

(16)Klara, avgjorda skillnader
I vår tid skall församlingen iföra sig sin vidunderliga klädesdräkt – »Kristus vår rättfärdighet«. Det är klara, avgjorda skillnader, som skall återupprättas och exemplifieras inför världen; att hålla Guds bud och tron på Jesus högt. Helighetens skönhet skall framgå i sin naturliga lyster som motsats till vanformigheten och mörkret hos de mörkt sinnade och otrogna – dem, som har gjort uppror mot Guds lag. Alltså erkänner vi Gud och vidgår Hans lag, grundvalen för Hans himmelska regering, och överallt i Hans jordiska herradöme. Hans auktoritet bör hållas upp klart och tydligt inför världen, och inga lagar skall erkännas, som kolliderar med Herrens lag. Om världen, i trots mot Guds ordning, tillåts (17) att påverka våra beslut eller våra handlingar, ödeläggs Guds avsikt. Hur än bestickande argument, i fall församlingen vacklar här, antecknas det om henne i himmelens böcker förräderi mot de heligaste förtroenden och trolöshet mot Kristi rike. Församlingen skall bestämt och beslutsamt vara principfast inför det himmelska universum och världens riken; nitisk trofasthet i bibehållandet av Guds lags ära och okränkbarhet kommer att vinna världens uppmärksamhet och beundran, och många kommer, genom att se vårt goda arbete, att förmås att ära vår Fader i himmelen. De trofasta och sanna bär på den himmelska legitimationen, inte jordiska makthavares. Alla människor skall veta, vilka som är Kristi lärjungar, utvalda och trofasta, och skall känna igen dem, när de kröns och förhärligas som de, vilka ärat Gud och som Han har ärat, samt skänker evighetens tungt vägande härlighet. rätt

(17) Herren har gett Sin församling förmågor och välsignelser, så att den kan ge världen ett intryck av Hans egen allmakt, och för att Hans församling skall vara fullödig i Honom, en ständig framställning av den andre, som ger en blick in i den eviga världen, och där Hans lagar står högre, än jordiska lagar. Hans församling skall vara ett tempel uppbyggt efter likhet med det gudomliga, och arkitektängeln har tagit med sig sin gyllene måttstock från himmelen, så att varje sten går att hugga till och formas enligt de gudomliga måtten och polerad, så att den strålar som ett emblem från himmelen, och skiner i alla riktningar, med intensiva, klara strålar från Rättfärdighetens Sol. Församlingen skall matas med manna från himmelen och skall endast skyddas av Hans nåd. Klädd i ljusets och rättfärdighetens hela rustning, går hon ut till sin sista strid. Slagget, det värdelösa materialet, kommer att (18) förintas, och inflytandet från sanningen vittnar inför världen om dess helgande, upphöjande art. rätt

(18)Gudomliga experiment
Herren Jesus gör experiment på mänskohjärtan, genom att visa Sin barmhärtighet och överflödande nåd. Han genomför förvandlingen så förbluffande, att Satan, med allt sitt triumferande prål, med hela sitt onda förbund förenat mot Gud och Hans styres lagar, står och ser på dem som en ointaglig fästning mot hans förvrängningar och villfarelser. För honom är de ett obegripligt mysterium. Guds änglar, serafer och keruber, krafterna med uppdrag att samverka med mänskliga varelser, ser på med överraskning och glädje, hur fallna människor, som en gång varit ondskans barn, tack vare Kristi utbildning utvecklar sinnelag till likhet med det gudomliga, genom att bli Guds söner och döttrar. Därmed kommer de att spela en väsentlig roll i himmelens sysslor och glädje. rätt

(18) Kristus har gett Sin församling stora möjligheter, för att Han skall ta emot en stor intäkt av härlighet från Sin förlossade och förvärvade egendom. Församlingen, organet som utrustas med Kristi rättfärdighet, är Hans förrådshus, från vilket rikedomen på Hans barmhärtighet, Hans kärlek, Hans nåd skall visa sig i sin fulla och slutgiltiga prakt. Tillkännagivandet under Hans medlarbön, att Faderns kärlek är lika omfattande mot oss som mot Honom Själv, den enfödde Sonen, och att vi skall vara där Han är, för evigt ett med Kristus och Fadern, är något fantastiskt för himlahären, likaså är detta deras stora glädje. Gåvan i form av Hans Helige Ande, som är rik, fullständig och översvallande, skall fungera som en skyddande mur av eld runt omkring Hans församling, som helvetets makter inte skall kunna forcera. I deras obesmittade renhet och fläckfria fullkomlighet, betraktar (19) Kristus Sitt folk som belöningen för allt Hans lidande, Hans förödmjukelse, Hans kärlek och Hans ärbarhet – Kristus, den stora mittpunkten, varifrån all ära strålar ut. »Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.’« {Uppenbarelseboken 19:9.} rätt

(19) För vidare studium: Evangeliets Tjänare – norska – sidorna 147, 247, 371 (Gospel Workers , sidorna 200, 331, 501, 502), (The Desire of Ages, sidorna 441, 680, Vändpunkten, sidorna 443, 444, 682-684). rätt

nästa kapitel